Att intaga det staten bedömde vara en defaitistisk hållning i nazismens Tredje riket straffades med döden.
Det vill säga om man inte, trots det monumentala bakslaget vid Stalingrad och militära tillkortakommanden på andra håll, trodde på en slutseger för Tyskland i kriget, inte höll masken när angivare opererade.
In i det sista, i ordets bokstavliga mening, jagades desertörer och hängdes. Som man kan se i filmen "Undergången" om Hitlers sista dagar i bunkern i Berlin. Huvudstaden är sönderbombad och står i ruiner. Slaget är förlorat, kapitulationen nära.
Men de från krigstjänst flyende undkommer inte mobben.
Enligt den rapport från opinionsinstitutet Novus, som presenteras under de just nu pågående Almedalsdagarna, där klägget, som Juholt sade, som vanligt symbiotiskt vimlar, har förtroendet för politiker och medier allvarligt sjunkit i Sverige.
En majoritet av de tillfrågade anser att medierna, de som brukar kallas mainstream medier, vinklar nyheterna efter en intagen agenda. De är inte att lita på som rapportörer, i folkets tjänst, om vad som sig tilldrager.
Och i höst är det val. Vad om förutsättningarna, mot bakgrund av opinionsinstitutets mätningar?
Upprörda röster hörs. Kritik förekommer mot Ulf Kristersson efter diverse skandaler som det rubriceras. Herrgården som hans hustru införskaffat, där det ges kurser i stärkandet av den existentiella hälsan; volontärer får fina jobb som tack.
Vidare miljonbidrag, som statsministern varit med och beviljat, till stiftelser där nära släktingar till honom sitter i styrelsen.
Han påstår sig inte haft en aning om några släktförbindelser. Och att han känner sig "safe" beträffande alla uppgifter som cirkulerar om honom. Att det skulle vara fråga om jäv eller korruption går han inte med på. Eller sammanblandningar av privat och offentligt.
Men frågan är om väljarna "köper" hans förklaringar. Eller om de litar på vad mainstream medierna för fram angående alla Rosenbadkopplade turer.
Jag är skeptisk mot begreppet tidsandan. Men jämte det Novus presenterat, tycker jag mig fånga en uppgivenhet, defaitism, bland människor av idag. I synen på samhällsproblem och politikernas förmåga att lösa dem. En klyfta växer mellan folket och politikerna.
De senares legitimitet riskerar att undermineras. Men, som sagt, statsministern känner sig "safe". Åtminstone fram till 13 september.
Bild: Wikipedia
Som Churchill medvetet provocerande (?) sa; ”demokrati är den sämsta styrelseformen, förutom alla andra som har prövats”.
SvaraRaderaLegalitet och samhällskontrakt; visst är det väl överhuvudtaget otroligt att samhället ändå fungerar som det gör, med så förmodade många ”tappade sugar” (?). Sveriges grundlagar m statsskickets grunder och regeringsformen, som främsta ledord; (fantastiska skrivningar och ledord, ledstjärnor i tillvaron) blir lätt ”snömos” och tomma ledord. Avhandlas i förvaltningsrättsliga instanser. Men när det kokar ner och kommer till avgörande, .. ”bliv vid din läst skomakare” och det är det upp till den enskilde lille medborgaren att så gott som möjligt ta ansvar för de här sakerna själv. (och nånstans gör jag ändå det med glädje och med en tanke om empowerment, egenmakt). Som sagt; otroligt att samhället som institution fungerar. Har erfarenhet från Arktis o expeditioner, där man inte alls kan förlita sig på infrastrukturen. Här kommer ju bussen o pendeltågen ändå generellt som förmodat (iaf i jämförelse). Är det inte fantastiskt? Nej, jag tror på att ” vända de stora berättelserna ryggen” och tänka i det lilla och mellanmänskliga mötena som livets avkrokar medför och de möjligheter som kommer med det.
SvaraRaderaFrågan är om inte det osynliga samhällskontraktet är trasigt i Sverige. Novus opinionsmätningar, även om man kan vara kritisk metodologiskt mot dem, pekar i den riktningen. Och så tidsandan, detta amorfa begrepp. Varför leddes min tanke till Tredje riket och defaitism...
RaderaNog är det möjligt att ifrågasätta ett ”osynligt samhällskontrakt”.. vem har fått förfrågan om att skriva under(?) Det har varit milt sagt kval för mig att överge ”din mammas socialdemokrati”, som jag känner så stor samstämmighet med från min uppväxt. ( Herregud, slår mig att få nog nu har den erfarenheten. Född -66 tror jag mig fått en liten —68 injektion (tillsammans m lite särskilda erfarenheter av ett brukssamhälle från en svunnen tid). Därav ditt inflytande och påverkan på min livshållning över tid, Inte vad jag förväntade mig när jag klev in på ekonomliinjen på högskolan -88. (Det gör också din livsgärning så mycket mer imponerande. Hur f-n är det överhuvudtaget att en f d marxist får pris som bäste föreläsare på ekonomlinjen (mammons utskjutare) .. men jag har svaret: Karisma! .På -70 talet minns jag när nackhåren restes hos släktens patriark när det i tidningen Arbetet skrivits något oförrätt om regeringen. Vet du, jag kan nog fortfarande efter alla år känna mig som en svikare, även om jag vägrar att tillskriva mig epitetet klassförädare , tjänstemannaroll till trots. Minns också min mammas ord som huggit ur sten;; ”glöm aldrig bort var du kommer ifrån”.Är så roligt m kontakt m dig efter alla år.
RaderaMicael! Så mycket har vi gemensamt, så mycket som förbinder oss, spår som korsas. Ibland, ja inte bara ibland utan nästan alltid, när jag läser dina inlägg är det som att läsa en yngre version av Skriftställaren. Missförstå mig inte, ta inte illa upp. Därmed inte sagt att du är någon epigon, du är en självständig varelse; det skattar jag högt i Konformistan.. Mitt eget tänkande påverkas, jag inspireras. Därför är dina inlägg mycket uppskattade.
SvaraRadera..haha tack Lasse! Nej, snarare smickrad faktiskt. Får erkänna att jag fick googla på epigon, även om jag ju såklart förstod begreppet av sammanhanget. … det var likadant för -38 år sen minns jag - hela tiden nya svåra ord , men då fanns ju inte möjligheten att googla.
SvaraRadera