När Knut Lindelöf var på besök häromsistens hos oss i Gefle, roliga och stimulerande blev våra samtal om böcker och publicistik , kom vi in på att det bara är gubbar som skriver på
En lägereld för uteslutande manliga fyrtiotalister? Ett de åldrade elefanthannarnas skyddade reservat?
Nå, om det nu bara är gubbar, varför inte? Vad är det för fel på det? Uttalade vi i endräkt. Huvudsaken är väl att det är angelägna saker som avhandlas. På ett odogmatiskt och öppet sätt, som ingen annanstans.
Jämte Stefan Lindgrens 8 dagar betraktar jag lindelof.nu som andningshål. I en konform medievärld, där det gäller att offentligt tycka "rätt".
Du stämplas som Putinist, om du det minsta försöker att nyansera kriget i Ukraina, föra ett anständigt samtal om det, till skillnad från alla krigshetsare, med Oksanen i spetsen.
Du stämplas som antisemit genom att påtala Israels pågående folkmord i Gaza. Du stämplas som främlingsfientlig om du försöker att kritiskt diskutera invandringspolitiken. Exemplen kunde flerfaldigas. Konformiteten är kvävande.
Sverige präglas av ålderism. Jag är frestad att skriva åldersfascism. Fullt mentalt friska människor tvingas i pension vid en viss ålder, fast de önskar fortsätta att arbeta - och kan göra det.
I höst fyller jag sjuttiosex, om jag får ha hälsan. Firar det i Danmark, invid Vesterhavet i Nordjylland. Sedan flera år, jag minns inte exakt när, har mitt skrivande på Gefle Dagblads kultursida upphört. Där jag medarbetade som frilansare i runt tjugo år.
Jag misstänker att min ålder spelade in. När jag fortfarande skrev i tidningen, nämnde jag en gång Björn Widegren, den förre, vågar jag påstå, legendariske kulturredaktören.
Nuvarande innehavaren av stolen, Kristian Ekenberg, föreslog att BW skulle strykas ur texten.
"Ingen kommer ju ändå ihåg honom."
Då hör det till saken att på stan har man kunnat notera Widegren när han marscherat fram med sina stavar. Människor hejar på honom, stannar honom för att diskutera något och vill höra vad han, den forne (?) folktribunen tycker i en fråga.
Bortglömd är han sannerligen inte!
Sedan kanske det också är så, att Ekenberg vill vara ensam herre på täppan, styra och härska på en sida med få andra skribenter. Slippa rabulisten Ekstrand, att denne stjäl utrymme och uppmärksamhet. Men det skulle han förstås aldrig tillstå.
Många av de yngre jag finner i gammelmediernas spalter befinner sig ljusår intellektuellt, och vad gäller politisk medvetenhet, från oss fyrtiotalister. Nog måste vi ha varit en alldeles speciell generation.
Och inte har det kommit några tongivande efterföljare att tala om. Gammal är äldst!
Måtte Knut, nyligen har han fyllt aktningsvärda åttio, orka hålla liv i sin lägereld länge till. Och måtte alla som skriver på lindelof.nu fortsätter att göra det. Och detta med att det bara är gubbar? Jag säger det igen: Ja, varför inte!
/Även publicerad på lindelof.nu 2025-06-06/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar