Ge mig en svensk Lenny Bruce!

Jag vet inte om mannen på fotot, Henrik Schyffert, vill kalla sig ståuppare. Kanske nöjer han sig med titeln "komiker". Båda titlarna hursomhelst missvisande. Att i det senare fallet nämna hans namn i samma kategori som humorgenierna Tommy Cooper och John Cleese. Det vore väl magstarkt.

   Plötsligt dyker han upp i något av de flöden på Facebook och annorstädes som jag inte undgår, bittert klagande över att han har för lite jobb. 

   Åren efter "flyktingkrisen" 2015 hade han däremot hur många "gig", de säger så i Stockholm, som helst. Då var han efterfrågad så det stod härliga till land och rike runt.

   Med sin migrationsvänliga hållning(slöshet). "Alla" ville höra honom sjunga massinvandringens lov och håna dumma sverigedemokrater. Nu har opinionsvinden vänt och jobben uteblir tydligen för en man som förtjänar titeln politisk idiot mer än någon annan i fosterlandet. 

   Han som ansåg att vi inte skulle klaga över invandringens kostnader, vi bortskämda svenssons. Vi fick väl avstå en Calzone och något annat ur ett finansieringsperspektiv, eller hur han fick till sin kalkyl. Jesus Kristus, vilken osalig tok!

   Mig angår inte det ringaste vad som händer med hans karriär, han har aldrig tillhört mina favoriter. Skulle inte drömma om att betala för att se och höra honom. I mina ögon är han ett vandrande intellektuellt haveri. Ett symtom på en urspårad tidsanda. Förhoppningsvis har den bleknat.

Jag har en grannfru, ett trevligt fruntimmer som jag brukar gnabbas med i trappuppgången om klimatkrisen, flygskam och annat på tapeten, som länge försökt dra med mig på ståupp i Gefle. Det finns tydligen en lokal klubb i stan som arrangerar dylikt. 

   Jag tackar alltid nej med motiveringen " dom drar ju bara underlivsskämt, det klarar jag mig utan, ge mig en politisk ståuppare". 

   Jag dristade mig en gång till att nämna min idol bland ståuppare, Lenny Bruce, men honom hade hon aldrig hört talas om.

   Jarl Kulle tillhörde inte mina favoriter, jag tyckte att han talade teatraliskt, det vill säga tillgjort som en Gösta Ekman d ä på sin tid.. Men när han i SVT iklädde sig rollen som Lenny Bruce för en herrans massa år sedan var han bra. Kanske förlöstes något i honom som han dessförinnan inte fått ge utlopp för. 

   Och liv blev det på den annars politiskt sovande tevepubliken. Ujujuj, som Hjalmar Berglund i Viby brukar säga.

Lenny Bruce var alltför ful i munnen, ansåg ordningsmakten, han greps flera gånger under sina av bängen övervakade framträdanden. Dömdes till och med till fängelse. Så mycket var yttrandefriheten och den konstnärliga diton således värda i USA när det kom till kritan. 

   I hans spår, utan att vara en ståuppare, följde sedan The Doors utåtagerande sångare Jim Morrison. Cops ingrep bryskt när Doors spelade, avbröt konserter. Att Morrison, blott tjugoåtta år ung dog han under sin exil i Paris, var en begåvad poet är en annan historia.

   I dagens Sverige skulle en politisk ståuppare vara högst önskvärd. Men vem skulle våga? Regeringen har ju infört ett slags generalklausul som innebär att allt som hotar rikets säkerhet kan förbjudas. [1] Tänk om en ståuppare skulle kritisera miljardrullningen till det vansinniga kriget i Ukraina! 

   Jag läser att Skånegrabbarna i Hipphipp ska göra comeback och att de har sin turnéplan fulltecknad många månader framåt. Jag finner dem ointressanta. Politisk tandlösa. Ge mig en svensk Lenny Bruce!

[1] Man får exempelvis inte demonstrera utanför riksdagshuset. Gör det då för sjutton Journalistförbundet! Och Författarförbundet! Ryggrad!