Dagens LEK: Ett bibliotek är inte längre ett bibliotek

Jag lärde mig tidigt att på ett bibliotek håller man snattran och ägnar sig åt böckerna. Det är ju därför man söker sig till denna högvärda samhällsinstitution. Det var då, det. På den gamla, goda tiden. 

      Ett bibliotek är inte längre ett bibliotek. Första gången det slog mig var för ganska många år sedan. Jag begav mig, tämligen nervös med anledning av det väntande uppdraget, till Stadsbiblioteket i Göteborg.

     För att förbereda en föreläsning jag skulle hålla om Joseph Beuys på Valand. Några stenkast bort.

     Ett satans liv på andra biblioteksbesökare. Företrädesvis unga. Svårt blev det att koncentrera sig, dämpa nervositeten. Inte hjälpte det att anlägga en sur min, glo med elaka ögat på dem som väsnades. 

     Ingen sträng bibliotekarie dök förmanande upp. Heller ingen uppmanande skylt med Tystnad! på någonstans i lokalerna.

     Samma malplacerade oväsen har jag nyligen mötts av i nybyggda Agnes kulturhus i Gefle. Några grabbar nära mig som högljutt snackade med varandra som om de befann sig på ett kondis. Jag hyschade. Ett par gånger. Och de tystnade. 

     Vita grabbar. Annars hade väl gubben Ekstrand åkt på en omgång. Förlåt en fördomsfull. Eller en realist.

     Efter en stund dök ytterligare en grabb upp. Volymen på snacket vreds ånyo upp. Jag orkade inte hyscha mer. Packade förtretad ihop mina grejer och pyste i väg.

     Och jag säger bara, hör och häpna du som trodde något annat, Carolina Rediviva! Universitetsbiblioteket! Av alla bibblor i detta avlånga land. I lärdomens stad, enligt myten. Där borde man väl ändå, med alla ädla anor, finna en gedigen bibliotekskultur!

     Nä, då. Glöm det. Samma sak här. Studenterna pratar med högljudda röster. Fnittrar och nojsar. Sörplar ur vattenflaskor, likt diande bäbisar. Lägger inte band på sig. Som om de befann sig på ett kafé.

     Eller en ungdomsgård. Vem har INTE lärt dem hur man SKALL bete sig på ett bibliotek? 

     Det hävdas i undersökningar att studenterna nuförtiden inte gärna läser böcker, definitivt inte om de är tjocka och intellektuellt krävande. Kanske en nyckel till oväsendet inne i Carolinas läsesal. De förmår inte att sitta tyst och stilla. Uppföra sig som folk.

     Det är populärt bland forskare att etikettera generationer med X, Y eller Z. Vilken etikett på dessa gaphalsar?

     Plötsligt slår det mig. Kanske dagisgenerationen som nu blivit studenter. Ursäkta, FÖRIS ska det förstås heta. Den som skriker högst vinner. Dagiset, förlåt föriset, har flyttat in på biblioteket.

Foto på Carolina Rediviva från förr: Uplandsmuseet/Digitaltmuseum