Häromdagen tog jag, efter att på Filmstaden i Gefle, pensionärsrabatt men inte på popcornet och smågottat, ha sett den danska sjukhusfilmen Det andra offret, som jag ville tipsa honom om, mejlkontakt med överläkare Hans, Onkologen på Ackis i Upsala.
Han är en av Europas främsta specialister på tumörtypen lymfom. Involverad var han, i allra högsta grad, tack och lov för det bara att konstatera med blicken i backspegeln, i mig som cancersjuk. Räddade mig.
Ackis övertog behandlingen hösten 1999 från Gefle Sjukhus. Efter att man upptäckt en ovanlig subtyp av min tumör. Den krävde okonventionell cytostatikabehandling. Och dylik kunde bara Ackis tillhandahålla.
Aldrig glömmer jag den rysliga, mörka novemberkvällen 1999, min första sjukhusafton i Upsala, på slitna onkologavdelningen 17 på Ackis. Efter att en och en av de vitrockade specialisterna "uppvaktat" mig inne på min ensamsal när de granskat mina blodvärden.
Och delgivit mig en mycket mörk prognos. En dödsdom. Så uppfattade jag det. En av dem, en kallhamrad kvinna påminnande om syster Rached i Gökboet, "hämnades" jag på i Livbok, genom att sätta "dödsängeln" som etikett på henne.
Kanske orättvist, eftersom jag förstått att det är raka kommunikationsrör som utmärker onkologerna. Inte linda in och inge falska förhoppningar. Egentligen befriande. Klargörande.
Nå, hursomhelst. Jag överlevde, det omfattande angreppet, därefter en krävande, hård behandling. Tjugofem år senare lever jag fortfarande. Om än med kroniska biverkningar.
Jag frågade Hans, det hade jag inte behövt men kunde inte låta bli, om han fortfarande kommer ihåg mig. "Dig glömmer man inte så lätt. Långtidsöverlevare första generationen
mantelcellslymfompatienter."
En gång på Ackis, Hans i sällskap av en ST-läkare, presenterade mig liggande där i min bädd som "långtidsöverlevare", något uppenbarligen unikt. Jag protesterade. Avskyr uttrycket.
Jag skrev in på AI: långtidsöverlevare mantelcellslymfompatienter? Svar: 7-9 år. Det är ju, för tusan, ingenting i en människas korta liv! Men 25 år efter avslutad behandling och muck från Hematologen på Ackis är jag fortfarande här.
Du, grabben med lien, go and fuck yourself!
Och - tack, Hans! Alla tiders, som det hette i pilsnerfilmerna.
Bild: Filmstaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar