Ordspråk och självklarheter

Bild: Bokbörsen

Jag vågar påstå att jag, ända från att jag bar kortbyxor, uppfostrades med hjälp av ordspråk, doppade i folkvisedomens klara vatten. Från min salig mor kunde jag exempelvis få höra: - Sätt inte en ära i din egen skam, Lars! 

Jag visste omedelbart precis vad som menades. Och kanske det som är poängen med dessa klokhetens urgamla deviser.

Man vet genast vad som åsyftas utan att det behöver ordas så särskilt mycket mer om det. Jag kan inte ta gift på att det hjälpte mig i danandet av min personlighet att jag matades med klokheter. 
Det måste nog någon annan svara på. Men jag tror det i alla fall. Åtminstone ekar de i bakhuvudet. 

En favorit, också från min mors mun, är: - Bli inte en driftkucku, Lars! Kanske det värsta av allt du kunde vara, i ett klassiskt, svenskt brukssamhälle. Där man inte skulle sticka ut, dra på sig andras elaka blickar.

När jag medverkade i ett Folket i Bild-evenemang i Upsala häromaftonen var det fler än en i salen, med samma bakgrund som jag, som visste precis vad jag talade om. Kanske krävs det, samma bakgrund? Ordspråken är folkets egendom.

Jag skulle också vilja benämna det självklarheter. Det var bara så det låg till med vissa saker. Man skulle absolut inte sätta i gång och vrida och vända på dessa självklarheter.  Så där som man håller på vid akademiska seminarier. Problematiserar tills man blir alldeles yr i bollen.

"Blod är tjockare än vatten", sade min mor. Släkten är viktigare än allt annat. Först nu, på äldre dar (vad erbarmligt trist det låter), inser jag betydelsen av detta. Vikten av tillhörighet, att ha rötter i jorden, erkänna dem. Människan är ingen fritt svävande atom.

När jag på andra halvan av 1980-talet reste runt i landet som en kolportör för idén om en medborgarlön brukade jag som rekvisita ha med mig en bonad med texten "Flinkt arbete leder snarast till vilan". 

Den fann jag när vi gjorde bouppteckningen efter mamma. Den röda bonaden med svart text blev med tiden allt mer sliten. 

Det gick att vitsa till det, genom att skjuta in ett "sista" framför "vilan". Och inte kunde jag låta bli att göra det. 

Apropå självklarheter och samtidens ungdomskriminalitet som verkar helt ha gått över styr. Vi visste, när jag växte upp, vad man definitivt inte gjorde. Det var bara så. 

När självklarheter inte längre är det, ”sociala fakta” tror jag sociologen Durkheim benämnde det, vad berättar det om det samhälle vi lever i? Att skam går på torra land, eller vad då?

Se där, ett till.

FOTNOT Jag tycker att Horace Engdahls uppslagsrika Ugglor i mossen. Tankar om idiom (2025) är förskräckligt rolig.

Även publicerad på lindelof.nu 2025-12-07