Måndagskvällens LEK: Semikolon och universitetsstudier

Det var Kurt Vonnegut som muttrade det: - Semikolon använder man bara för att skryta med att man pluggat på universitetet. Jag har läst Vonnegut. Men inte noterade jag frånvaron av semikolon. Bara att han var lätt att läsa. I den meningen att det flöt på. 

   Själv använder jag aldrig semikolon. Inte för att jag inte vill skryta med mina universitetsstudier. Skulle aldrig drömma om det. I den miljö jag härstammar från betyder dylika heller ingenting. Det heter ju också "ligga vid universitetet". Och det säger väl allt. 

   Osökt kommer jag att tänka på Gustaf Fröding, en gång Upsalastudent. Litteraturforskaren Svedjedal har nyligen utkommit med en bok om honom som erhållit finfina recensioner. Fröding låg vid Upsala universitet i sex terminer, om jag förstått det rätt. 

   Inga studielån. Pengar hemifrån. Säkert förekom reverser studenterna emellan. Vanligt på den tiden. Piraten har skrivit om hur skuldförbindelserna möjliggjorde att man kunde klamra sig fast termin efter termin vid universitetet.

   Utan studieresultat. Man levde livets glada dagar där i Piratens Lund. Hängde på lokal. Punchen flödade. Stack över till Köpenhamn med ångbåt när andan föll på.

   Fröding tenterade en enda gång under sin inskrivning vid uni. Osäker på om han blev godkänd. Ett strålande exempel på de överliggare som inte längre finns. Vem, som för decennier sedan studerade i Upsala, kan väl glömma Bok-Viktor?

   Jag brukar spana efter överliggarna på Carolina. Men där häckar bara unga svärmorsdrömmar och välsminkade jäntor som avundas Bianca som influencer. 

   Ligga hade, apropå skalden, en dubbel innebörd. Han låg vid universitet. Desto mer på studentbordellen på Dragarbrunnsgatan. Adressens nummer har jag glömt. Annars skulle jag söka upp det hus som knappast ligger (sic!) kvar.

   Dragarbrunn, som Upsalasonen Thörnqvist förevigat i sin hyllning till gatans Gun, skrider vi över varje gång när vi kommer från tåget på väg upp till Carolina. Passerar den bilskola där jag i av universitetet hyrda lokaler hösten 1968 kämpade mig igenom en kurs i statistik. 

   Inledningen till alla mina år i lärdomens stad. 

   Tja, inte tror jag att lärdom och bildning längre är något mål i sig. Inte var det det på min tid. Man läste böcker för att slå andra i huvudet med dem. Bildligt talat. Och man skrev. Kanske med semikolon.

Bild: Sveriges Radio

Även publicerad på lindelof.nu 2025-06-15