Det var fotbollspelaren Tomas Brolin, med rötterna i Notviken, landslagsman och proffs i utländska klubbar efter sin sejour i Giffarna Sundsvall, som utan att klä in det, sa det. I samband med en allvarlig skada som krävde sjukhusinläggning med patientillvaro att utstå.
När han fick frågan från en reporter om hur han fick tiden att gå där i sin säng: Läser du böcker? Nej, så sjuk blir jag aldrig. Ärlig, var han i alla fall. Det får man ge honom. Men något att öppet skryta med utan att kinderna färgas röda, en hyllning till analfabetismen?
Det ryktas från desillusionerade verksamma inom högskolevärlden, även på de "fina" universiteten, att det är svårt att få studenterna att läsa böcker. Hur sjutton bär de då sig åt, undrar konservativ vän av ordning, när det skall tenteras, skrivas prov på kurslitteratur?
Men kanske förhåller det sig så som min vän Katarina, tidigare högskolebibliotekarie, menat: det är grupparbeten som gäller nuförtiden. Man ju kan alltid, jag som påstår det och inte Katarina, snacka till sig godkännanden och betyg. Om munvädret är det rätta.
Och då kanske det där med att läsa böcker inte är så viktigt. Och man har ju alltid AI. Förre kollegan Mats, som vi samspråkade med bara häromdagen i det som åtminstone förr kallades "lärdomens stad", pratade just om AI, att studenterna flitigt (sic!) använder sig av det.
Vid uppsatsskrivande och författandet av seminariepromemorior. Man får inte vara dum, för då kan man bli underkänd.
Det gäller således för kursansvariga, om de inte bara ska kasta in handduken, att kunna urskilja när AI haft ett finger, eller fler, med i spelet. Utveckla sin AI-kompetens. Min livskompanjon påstår att det går att se när AI har använts. Inte vet jag hur man gör.
Men jag minns från min aktiva tid att nog hade jag uppskattat om AI funnits redan då. Många alster var direkt usla. Något hoprafsat. Studenter som ville göra det lätt för sig. Slarv och lättja ihopgifta.
Det göms en djupare aspekt här, i ytans samtid. Om man inte läser böcker, definitivt inte tjocka sådana som kräver huvudarbete, hur lär man sig då och hur tränar man sitt tänkande? Det sägs ju i högtidliga sammanhang att vi är en kunskapsnation. Fan tro´t, som Relling sa.
Med influencers, poddar, TipTok och andra kulturskymningsfenomen sjunker båten Svea allt snabbare. Skönt man är gammal. Och för en enda gång kan känna så.
Och inte drar jag mig för att gammelmansaktigt utbrista: det var bättre på min tid! Skriv upp det! Men inte i mobilen.
Foto: Bildbyrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar