"Führer och förförare" - en besvikelse

Swedish Film

På SF Anytime hyr jag den tyskproducerade filmen "Führer och förförare" om Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels. Alltid tilltalad med "doktor Goebbels" av diktatorn. 

Efter att ha sett "Undergången" med framförallt Bruno Ganz i huvudrollen, där han är mer Hitler än Hitler själv, om man kan säga så, beundrar jag den regissör som vågar sig på att ännu en gång skildra de nazistiska toppfigurerna.

Förväntan skruvades upp av att det utlovades inslag i den aktuella filmen som  tidigare inte förekommit. Men det är inte sant. Jag uppskattar i och för sig att dokumentära sekvenser varvas med fiktiva. Men de förra tycker jag mig ha sett tidigare. Inget nytt. 

Med något enstaka undantag. 

Och de senare förvandlas till tämligen lättköpta dramatiseringar av de historiska förloppen, inget annat. Frågan är vad de egentligen lägger till. Vad de tjänar för syfte. Jag förblir osäker.

Historien 1938-1945 är vid det här laget välkänd. Hitlers tillträde som rikskansler. Införlivandet av Österrike. Kristallnatten. Anfallet på Polen. Non-interventionspakten med Sovjet. Stalingradkatastrofen som innebar att krigslyckan definitivt vände för nazisterna. 

Sista dagarna i bunkern i Berlin våren 1945. Goebbels sex barn mördas av föräldrarna.

Robert Stadlober är utmärkt som Goebbels. Även om han i vissa scener får mig att tänka Bo Sundström i Bo Kaspers orkester. Eller Olof Palme när han gick upp i varv. Men på det stora hela ror han gestaltningen i land. Och framstår som den verkliga drivkraften i Tredje riket.

Mycket skicklig och framsynt propagandist. Med huvudet på skaft. Till skillnad från de andra medelmåttiga karriäristerna som konkurrerar om sittplatserna vid Hitlers bord.

Fritz Karl har den otacksamma uppgiften, med Bruno Ganz version kvar på näthinnan, att framställa Hitler. Jag tycker inte att han gör det övertygande. Inget av den omtalade karisman. Heller inget av vansinnesutbrotten. Lösmustaschen guppar farligt ibland.

Henric Holmberg som Hitler vid uppsättningen av "Speer" i Göteborg tycks mig faktiskt strået vassare än Fritz Karl.

Himmler, Hitlers lojale förtrogne tills han började att förhandla med fienden, och Göring, korrupt tjockis, spelas av två skådespelare som jag inte ens bryr mig om att söka namnet på. De lyckas inte, kan man kort och gott säga. Det är som om de givit upp på förhand.

Bland TV-bolag i Tyskland har det hetat, att om publiken sviker, kasta in något om Tredje riket och Hitler. Men det vete sjutton om det fungerar med den här filmen, premiär 2024. Jag tror det inte.