Jag har sett Patti Smith live on stage blott en enda gång. På Stockholm Waterfront. Nära Centralen. Biljetten en present från min generösa dotter. Vi delar samma höga uppfattning om Patti. Och nu infann sig möjligheten att tillsammans se henne uppträda.
Vi beundrar henne kanske främst för hennes livsstils skull. Hon förmedlar till mig, oss, att hon verkligen lever fullt ut.
Rädd om, kompromisslöst vårdande sitt liv. Som innehållit så mycket död i hennes närhet. En bror. Maken. Livskamraten Mapplethorpe (i AIDS).
"Livskonstnär" låter kanske lite klyschigt. Men det är väl det hon är. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på hennes musik. Men med förtjusning läst flera böcker ur hennes hand. En av dem en present från samma generösa dotter.
Patti Smith förmedlar ett liv i det existentiella strosandets tecken. Med vidöppet sinne. Det liv jag själv ville leva. I sällskap, i hennes fall, med föregångare och inspiratörer som Rimbaud, Ginsberg, Blake och andra litterära tungviktare.
Hon är anmärkningsvärt beläst. Utan att pråla med det. Böckerna utgör naturliga följeslagare och referenser. Författarna är hennes valfrändskaper, vågar jag påstå. Deras liv och verk, oupplösligt förbundna, förstärker Pattis livskänsla. Deras ord hennes bröd.
Dokumentären Patti Smith Dream of Life kan ses på Cineasterna. Den är från 2008. Slutfördes då. Efter tio års filmande. I den får man följa henne hemmavid, stökigt har hon det, annat prioriteras än att plocka undan och städa, i New York och på turné med sitt band.
Även utomlands. Hon förefaller ha en global, hängiven publik. Hängivenheten kunde jag själv bevittna i Stockholm.
I dokumentären, som hoppar lite hit och dit utan att sträva efter att lägga saker och ting tillrätta, vilket är menat som beröm, får man höra henne opretentiöst lägga ut texten om sin livsfilosofi. Höra henne recitera egna dikter. Vissa sentenser avslöjar en stor poetisk begåvning.
Vi får även möta antikrigsaktivisten Patti. Uttalat hatisk mot forne presidenten George W Bush. När hon med kraft uttalar "W" fräser hon av ilska.
I en sekvens förekommer dramatikern och skådespelaren Sam Shepard. I en av sina böcker avslöjar hon att han drabbades av samma fruktansvärda sjukdom som Börje Salming, ALS. Det gör ont att se en pigg och glad Shepard med gitarr i nävarna.
När man vet vilken fysisk nedbrytning som väntar honom runt hörnet. Han anar det inte själv i inspelningens stund.
Scenerna med Patti och hennes föräldrar i deras hus är varmhjärtade och fulla av kärlek. Fadern brukade mata ekorrarna i trädgården. Medkänslan, empatin, är väl Pattis arv från honom.
Befriande nog har inte en massa människor, som annars brukligt är i biografiskt anstuckna dokumentärer, anlitats för att enstämmigt vittna om Patti Smith som människa och artist. Hon får komma helt till sin rätt på egen hand.
Denna urstarka kvinna som visar livet och andra människor största respekt.
Hur lever DU ditt liv?
Bild: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar