Michel Foucault varnade för normaliseringsprocessers inverkan på vårt tänkande. Om hur vi anser att saker och ting är, och ännu mer hur de borde vara. Det senare undanträngs gärna.
Vi faller lätt till föga, för att uttrycka det slarvigt, finner oss i hur det är. När man närmare börjar att granska det man vanligtvis, kanske främst av bekvämlighetsskäl, eller för att man inte vill bråka i onödan, tycker är normalt, öppnar sig bråddjup.
Vi faller lätt till föga, för att uttrycka det slarvigt, finner oss i hur det är. När man närmare börjar att granska det man vanligtvis, kanske främst av bekvämlighetsskäl, eller för att man inte vill bråka i onödan, tycker är normalt, öppnar sig bråddjup.
För att ta ett mig närliggande exempel. På Stadsbiblioteket har jag tilldelats en lånekvot på sex böcker. Sen är det stopp, jag får inte låna på ett tag. Varför just sex? Vem har bestämt det? Vilket problem ska lösas därigenom? Slapp som jag är, i likhet med många andra, har jag inte försökt att ta reda på det. Däremot har min hustru, strävande efter att vara en upplyst medborgare, börjat rota i det. Och förmått mig att göra likaledes.
Enligt Medieplan för HelGebiblioteken skall läslusten hos befolkningen stimuleras. Men samtidigt har det införts ett kvoteringssystem. Jag förstår kostnadsaspekter, men nog förefaller det mig motsägelsefullt att både gasa och bromsa.
Inom SD har det flammat upp en diskussion i partitoppen om vem som egentligen är svensk.
Åkesson, som deklarerat att svensk kan vem som helst bli, bara man har de rätta svenska värderingarna, har hävdat att en muslim kan bli statsminister. Jag hade för mig att regeringsformen förbjuder detta. Litade blint på någon som påstod det. Men det är inte sant.
Liksom andra svenskar går jag inte, som Myrdal uppmanade, till källorna för att kontrollera påståendet. Läsa grundlagar? Det gör väl bara Nils Funcke!
Åkesson, som deklarerat att svensk kan vem som helst bli, bara man har de rätta svenska värderingarna, har hävdat att en muslim kan bli statsminister. Jag hade för mig att regeringsformen förbjuder detta. Litade blint på någon som påstod det. Men det är inte sant.
Liksom andra svenskar går jag inte, som Myrdal uppmanade, till källorna för att kontrollera påståendet. Läsa grundlagar? Det gör väl bara Nils Funcke!
I ett demokratiskt system som vårt bestämmer majoriteten över minoriteten. Vi finner det normalt och rimligt. Framförallt dom som går och röstar i allmänna val. Men om det är så att två miljoner är muslimer i Sverige, en siffra som också borde granskas, och därmed utgör en minoritet: hur skyddas dess intressen som just minoritet? Räcker det med att religionsfriheten är grundlagsskyddad? Eller gäller andra spelregler för just denna minoritet? Eftersom majoriteten av oss i detta land är kristna? Om än svala, snarast icke-troende och sekulariserade såna.
En annan fråga: varför reagerar inte fler aktivt på den senaste PISA-undersökningen om att våra yngre inte läser? Är det också en effekt av normaliseringen, det vet väl alla att unga inte läser böcker! Inget konstigt.
Exemplen kunde mångfaldigas. Men, som sagt, Foucault var något allvarligt på spåren. För att inte säga skrämmande. Ytterst, och nu talar jag som sociolog, om samhällets möjlighet eller omöjlighet. Därför illustrationen med en bok av en klassiker, Georg Simmel.
Först publicerad på lindelof.nu 31-10-2026

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar