Med överliggarna försvann universitetet

 

När vi knyta förbund i den lund / Där de härliga lagrarna gro 

Kepsen av - den gulnade studentmössan demolerades i en fotbollsmatch under inmundigandet av några pavor Egri Bikavér under 68-tiden i Upsala - för Modernista som låtit göra e-bok av Ola Hanssons Studentdagarne i Lund från 1895. 

Notera e:et, boken har fått behålla sin härliga stavning från anno dazumal, tack för det!

När vi i december månad förlidet år avlade en kort visit i Lund, passerade ärevördiga Akademiska Föreningen där jag en gång svårt förkyld debatterade medborgarlön med en känd nationalekonom, tänkte jag på Piraten och hans skildring av det Lund som var hans. 

Häromdagen slog det mig plötsligt att jag borde undersöka om inte Ola Hanssons Lundabok finns som e-bok. För omläsning. Det gjorde den. Gratis på det utmärkta folkbiblioteket. Bara att bums ladda ned och börja läsa om den skånske poetens alma mater. 

Jag vet, jag borde som upsalaliensare inte strö lovord över en lundensare. Men i dessa det förfallna universitetets dagar, med värdegrunder, safe spaces, trigger warnings, hbtqi, kränkningsanmälningar och annat trams kan jag inte annat än luta mig bakåt och njuta.

Klart det var bättre förr! Bara att säga som Thor Modéen: "Säg inte emot mig säger jag!" Förr, innan den politiska makten, med UKAS-Palme i spetsen, kom på att universitetet som en det fria tänkandets fredade oas måste upphöra, undersåtesproduktion och fördumning vidtaga. 

Inte bildning, nej anställningsbarhet skulle vara ledstjärnan. Bundna studiegångar, inga fria studier. Inte kunna ligga i Upsala eller Lund alltför många terminer utan att ta examen, ut på arbetsmarknaden eller till arbetsförmedlingen med överliggarna!

Om jag idag skulle spörja en ung fömåga på Carolina Rediviva, där jag just nu sitter, om han eller hon - trodde ni jag skulle skriva hen, jo, tjoflöjt som min nye idol Bäckström säger - kan berätta för mig vad en överliggare är, tror jag knappast jag skulle få något svar.

Den studielånsnedtyngda förmågan, som aldrig kommit i kontakt med en revers eller en växel, skulle oförstående stirra på gubbstrutten och undra vilket dammigt källarhål han hasat sig upp från.

När jag ankom lärdomens stad i slutet av 60-talet fanns där fortfarande överliggare, bekymmerslösa livskonstnärer värda att hedras och minnas. De försvann och med dem det Upsala Universitet som en gång var. Samma sak med det Lund som Hansson besjunger.

Om du inte redan gjort det, läs Hansson! Lundensare, tillika en av våra största poeter.