Berlintidningarna och tysk TV gör stor sak av att polisen efter en omfattande spaningsinsats gripit ”Europas farligaste kvinna”, Daniela Klette. I drygt trettio år har den förre Röda Armé Fraktionen-medlemmen lyckats hålla sig undan.
Levt ett stilla, vanligt och anonymt liv i ett höghus i Kreuzberg. Försörjt sig bland annat genom att ge speciallektioner i matematik. Ingen av grannarna hade uppmärksammat att hon var en eftersökt ”samhällsfiende”. Enbart noterat en vänlig, gråhårig kvinna i sällskap med sin hund.
RAF, som själva benämnde sig ”stadsgerilla” i latinamerikanska Tupamaros efterföljd, upplöstes 1998. Klette tillhörde den tredje generationen, som de brukar kallas, RAF:are. Misstänkt för inblandning i mord, rån mot banker och livsmedelsaffärer. Flera av hennes kumpaner är fortfarande på fri fot.
Klette läser jag om, samtidigt som jag hjälper till efter bästa förmåga att översätta en tegelstenstjock bok från tyskan, författare Ingo Müller, om juristerna i Tredje riket och hur de medverkade till excesserna som begicks under Hitler. En hårresande, för att inte säga för den rättsmedvetne provocerande berättelse om direkt och indirekt skyldiga till och ansvariga för folkmord.
Noggrant dokumenteras vad som hände, snarare inte hände, med alla dessa tjänstvilliga efter kriget när denazifiering skulle äga rum. Hur domstolarna skiljde på gärningsmän och medhjälpare (de senares roll nedtonades markant), godkände lydnadsmotivet som legitimt, bortsåg från andra motiv, beaktade hälsotillstånd och ålder som förmildrande omständigheter i samband med rättegång, införde gärna preskription för de gräsligaste brott.
Lagvrängeri och spetsfundigheter på högsta nivå. Hisnande uppfinningsrikedom i de mjuka händernas urskuldande behandling av krigsförbrytare.
För att skydda övervintrande nazister, låta dem gå fria. Förståeliga blir 68-generationens aktioner för att avslöja dessa övervintrare, ofta placerade högt upp i förbundsrepubliken, till och med nära kanslern i somliga fall.
Därmed inte sagt att jag oreserverat stödjer våldet som utomparlamentariskt medel.
Skipandet av rättvisa enda motivet i Klette-fallet? Nja, jag kan inte låta bli att tänka, när jag lyssnar till de uppskruvade kommentarerna, att andra bevekelsegrunder spelar in. Hämndlystnad från staten. Avskräcka yngre människor i sista generationen-tider att blåsa liv i RAF igen. Kanske viktigast för den politiska makten.
Preskription tillämpades på de mest utstuderade sätt, utan att många år hunnit gå, för de nazistiska krigsförbrytarna. Men det verkar inte tillämpbart på terroriststämplade. Likheten inför lagen, var blev den av? Omfattar, i vissa fall åtminstone, inte politiskt belastade lagförda. Lätt att tänka Julian Assange.
FOTNOT. Författaren har skrivit en bok om en av de ledande RAF:arna, Ulrike Meinhof: Gravspegel. Ulrike Meinhofs efterlämnade fångenskap (2007)
Även publicerad på lindelof.nu 24-03-02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar