Allhelgonaafton

Jag brukar alltid läsa Kristoffer Leandoer när han begår understreckare i SvD. Alltid läsvärda. KL är beläst och skriver väl. Jag påminde honom en gång om att jag medverkade i en tidskrift som han startade: För kännedom. Med en text om sociologen Max Weber.

Allhelgonaafton, detta onådens år med krig och översvämningar. Vi har införskaffat fyra lyktor att placera på gravar. Nå, en skall ställas mellan trädstammarna i den minneslund där min syster, hennes man och mina morföräldrar vilar. 

I Österlövsta en lykta på mina farföräldrars grav. Jag är ju halv nordupplänning. Rötter således även i detta landskap. Jag träffade dem aldrig medan de levde. Farmor, födde tio barn, gick bort tidigt. Farfar dog samma vecka som jag föddes. En går, en kommer. 

I SvD denna allhelgonaafton läser jag en understreckare av Leandoer om Marguerite Yourcenar (1903-1987). Jag känner inte till henne mer än knappt till namnet. Kan inte på rak arm minnas något som jag läst av henne, från de många åren när jag läste ”allt”. 

Men texten inbjuder till att läsa henne.

Intressant nog kommer KL in på Rom och att MY på plats bevittnade Mussolini och hans fascisters intåg i den eviga staden 1922. Denne från början uppburne och fanatiskt hyllade Mussolini vars öde blev att lynchas och hängas upp i en lyktstolpe till allmän beskådan. 

Med ett oigenkännligt ansikte efter lynchningen. Massakrerade anletsdrag. Mycket otäckt ett dokumenterande foto. Fastnar på näthinnan.

2016, min sista hösttermin, halleluja! som anställd vid högskolan, träffade vi (för sista gången i levande livet) Gunnar Adler Karlsson och hans Marianne i Rom, där de hade en bostad, högt belägen med svindlande utsikt över staden. 

I samma kvarter där Mussolini under sin tid vid makten lät uppföra bostäder. Vi strosade runt i kvarteret och kikade på husen med värdparet som initierade guider. Jag har alltid varit fascinerad av detta ”efteråt”, att allting blir och måste bli ett efteråt. Vad "stannar" kvar?

Jag tycker om att besöka platser som jag på förhand känner till och vad som på dem föregick innan det blev detta efteråt. I samma kvarter där Adler Karlssons hade sin adress spelades delar av filmen En alldeles särskild dag in. Med Maistroanni och Sophia Loren.

Jag kan ta miste på titeln. Skyller på mitt allt sämre minne.

Det sammanbindade temat hos Yourcenar är döden, menar KL. Hans text passar därför utomordentligt bra på en allhelgonaafton som, trots samtidens samlade mörker och undergångsstämning, manar till stillhet och eftertanke. 

Glöm det där importerade jollet med Halloween.