Det där med en "nollvision" tycker jag Kristersson och kompani kan ta och stoppa upp någonstans. För vad betyder det?
De orerar på presskonferenser, dessa moderata statsråd. Strängnäsgrabben lägger pannan i djupa bekymmersveck, knäpper händerna som till bön. Borde han inte snart få ett anbud från ett amatörteatersällskap. Han är ju lysande när han spelar "Statsministern".
Lite darr på rösten också, så är han fullfjädrad. Kanske något för Fredriksdal till sommaren?
Psykiatrin har, i likhet med alla totala institutioner, socialpsykologen Goffmans begrepp, alltid intresserat mig. Detta att människor skall "behandlas". I psykiatrins fall först diagnostiseras för att förse det hela med en vetenskaplig patina.
Samhället och vi vanliga, hyggliga skulle skyddas. Bort med dem som inte är som vi. Men tänk om de är som vi... Då blir det genast knepigt. Usch, hemska, störande tanke.
Genom flera års extrajobbande på Ulleråkers mentalsjukhus kunde jag på nära håll bevittna hur människor for illa ute på avdelningarna. Drogades ned, gick omkring som zombies.
Så kom den "stora" psykiatrireformen i mitten på 1990-talet. Nu skulle mentalsjukhus som Sidsjön, Umedalen, Ulleråker och andra med sina väldiga kaserner tömmas och patienterna "integreras" ute i samhället.
Det gick åt skogen. Människor berövades omsorg och tillsyn, lämnades hänsynslöst åt sig själva i "öppenvård".
På gamla Långbro utanför Stockholm gästföreläste jag ett par gånger om arbetslivet och medborgarlön, när Långbro omdraperats till folkhögskola. Det berättades för mig att patienter "ute" i samhället sökt sig tillbaka och försökt få stanna kvar i korridorerna.
Pinsamt nog tilldelades jag och en kollega forskningspengar för att studera effekterna av psykiatrireformen. Vi döpte projektet, jag är ganska så säker på att det var min idé, till PUA - "Psykiatri i utveckling och avveckling". Avveckling, tja. Men "utveckling"? Snarare elände.
Jag minns inte om vi skrev någon rapport och delgav finansiärerna något utvärderingsresultat. Jag tror inte det. Vi gav väl upp på förhand.
Nyligen har två brutala mord på kvinnor begåtts. Ytterligare kvinnomord. Av män som inte borde fått vistas utanför lås och bom.
Nali Baksi, psykiatrisjuksköterska, konstaterar i Expressen 260105 att Kristersson och hans gäng låtsas som att de, i likhet med den förre, socialdemokratiske statsministern, vad olyckan nu hette, inte sett "det" komma. Låtsas som om de inte bär ansvar för psykiatrins förfall.
De har inget att erbjuda. Förutom tomma ord. Det är ingenting annat än skamligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar