När livet var tonsatt

Love Affair - Wikipedia

Jag läser att Steve Ellis i popgruppen Love Affair gått bort. Jag gör som jag brukar, googlar på hans namn. När misstanken om att han inte var långt borta, åldersmässigt. Jodå, född 1950. Året efter mitt. Ännu en i min ålderskategori, alltför nära mig i detta avseende, som lämnat. 

Jag undrar hur många som reagerar igenkännande på hans eller gruppens namn. Säkert inte många yngre förmågor.  

Jag letar på YouTube upp deras största, utgår jag ifrån, hit Everlasting Love. En cover, det visste jag inte. Jag har den i bakhuvudet, själva melodin. Texten är väl inte direkt någon höjdare. Men man ska heller inte kräva poesi av hög kvalitet av rocktexter. De står inte på egna ben. 

Musik ska till.

Jag har sagt det förut: mina tonår var tonsatta. De kan inte tänkas utan musik. I bakgrunden till vad jag än företog mig fanns musiken. Särskilt vid förälskelser. Jag vågar påstå att först kom musiken, sen förälskelsen. 

När Knut Lindelöf och jag presenterade vår bok Mellan Klasserna på Tisdagsklubben i Upsala förra veckan var min tidigare universitetskollega Hedda på plats. Jag kunde bara bekräfta en kommentar från henne, klok som en bok: "Är det inte så att i ditt fall kommer orden först?" 

Så har det varit. Mina fjällor, farsans uttryck, fanns redan i texterna innan jag träffat dom IRL. Därför gick det som det gick, nära jag skrev. Verkligheten stod sig platt mot idealet. Kanske utmärkande för en obotlig romantiker? Hedda var inne på det.

Jag skriver detta på ett fullsmockat Carolina Rediviva. Noterar i förbigående att majoriteten av studenterna tillför det täcka, så uttrycker sig en grånad gentleman, könet. Käkar medhavda nudlar, slår i lagboken. 

Jag lyssnar ännu en gång på Love Affair och Steve Ellis. Med lurar i datorn. 

Plötsligt slår smärta till. Jag minns min vän Conny, musiken hade vi gemensamt och det gör ont i hjärtat att musiken i vårt gemensamma fall har tystnat. Inget everlasting över detta.