Men man skulle kunna tro det, när snön fortsätter att envist belägra Gefle by the sea. Vi umgicks tidigare i dag med vilda planer på att bege oss ut i och skotta utanför garaget, se fotot ovan, men släppte det. Tack och lov.
För jag fortsätter att skrällhosta, det har hållit på lite för många dagar, började under vistelsen i Wien. Snart dags kontakta den tämligen nyöppnade hälsocentralen på andra sidan gatan med det tilltalande namnet Sjöstaden.
Förresten, vem har försummat att skotta, är det HSB? Ständigt retar jag mig på detta HSB som femårsbesiktigade lägenheten, upplystes om alla kvardröjande fel, lovade åtgärda, men det struntade man sedan blankt i.
HSB. Konsum, numera Coop. Den kooperativa tanken (går tillbaka ända till Rochdale 1844), vart blev den av? Den heliga MARKNADEN styr. Jag läser om hur dåligt det går för Coop, särskilt söderut.
Nå, den butik vi har blott några stenkast bort, påminner om en tristessens grå Konsumbutik i DDR, torde heller inte skära guld med täljknivar.
Aldrig särskilt många kunder mellan gondolerna. Men den unga, kvinnliga chefen ler alltid rart när jag nyfiket frågar om hur det går. Ja, vad ska hon säga, arma kvinna?
Apropå HSB, som "administrerar" vår förening, och bostadsrätten som ägandeform. Förekommer denna variant någon annanstans i världen? Måste höra med vännen Fredrik som kan det där med bostadsmarknad, skrivit böcker om det.
Det blir ju för sjutton som att betala dubbelt! Först till banken på lånet, oförskämt hög ränta till en bank som badar i pengar, sedan avgift till föreningen (och HSB).
Dyrt blir det, skriv upp det. I Berlin vet jag att man på riktigt äger sin lägenhet efter att ha köpt den. Vilket man knappast gör med en bostadsrätt kopplad till en förening som därtill bestämmer vad som må ske med den.
Apropå, nu staplar sig alla "apropån" utan att jag eftersträvar en stilistisk poäng, det där med dubbla avgifter. Med anledning av Sjöstaden - och sjukvården.
Först betala hög landstingsskatt så att byråkratiseringen fortskrider, fler "kommunikatörer", "strateger" och chäfer kan anställas, fortsatt utarmning av kärnverksamheten.
Sedan betala hundralappar ännu en gång för varje besök, det räcker med att slå en pling för rådgivning så debiteras det för glatta livet. I bästa fall får man träffa ointresserade stafettläkare med namn jag varken kan uttala eller stava till som tjänar multum på sin stafettpinne.
Jag läser en lång intervju med Claes Malmberg i HD 260104, boende i Barsebäck i Skåne. Där har jag en like och själsbroder. Han både arbetar hårt och slappar, två sidor på samma mynt. Buddist, det är inte jag. Mediterar varje dag, rätt vad det är så faller han i sömn. Låter skönt.
Jag kanske skulle börja meditera, "grubbla" sade man förr. Finns för övrigt inget skönare än att unna sig en lur. Likt Kronblom på sin kökssoffa.
I morgon ser jag i SVT Spanska flugan från Sundspärlan i somras med Malmberg i en bärande roll. I sommar är det åter klassiska Fredriksdal som gäller. Eva Rydbergs sista (?) revysommar. Hoppas inte.
Kan inte låta bli att nämna en artikel av Ann Heberlein i SvD 260104. Sur som ättika kommenterar hon den senaste Ungdomsbarometern, bygger på intervjuer med ett representativt urval unga. De vill "chilla" och ha det "cosy", det irriterar tant Heberlein. Ut och jobba!
Mig glädjer det, som förespråkar den sant humanistiska filosofin "att göra ingenting". En ädel konst. Förutsättning för det goda livet. Att arbeta är för slavar, det visste redan de gamla grekerna. [1]
Vem kontaktar jag, svavelosande, om skottning? Gefle Kommun? Finns den? Om den finns, så har väl de skattefinansierade fullt upp med att planera nya parkeringshus med usel beläggning. Håhåjaja.
Fortsättning följer, som man brukar säga.
[1] Läs gärna, medan snön faller, min bok Arbetets död och medborgarlön. En essä om det goda livet (Korpen 1996).
