Jag har inte tillgång till svensk tv här i Tversted. Men det räcker gott och väl med DR till morgonkaffet. Obehaget växer när de direktsänder från Jerusalem med Trumps närvaro i Knesset.
Trump har, så framställs det, fått till ett ”fredsavtal”, man säger inte ”vapenvila”. Tjugo levande gisslantagna frisläppta. Tjugoåtta döda skall överlämnas, frågan är när.
Första delen av avtalet mellan Israel och Hamas är underskrivet. Nu återstår de övriga delarna. Att Hamas skall avmilitariseras på Gazaremsan utgör en viktig punkt. Inget närmare i ramavtalet om hur det ska gå till.
Styrkeförhållandet mellan Fatah och Hamas på Västbanken låg när jag var där någonstans vid fifty-fifty. Man ska komma ihåg att Hamas också bedriver social verksamhet och är väl förankrade.
I Sverige sätter många, har jag förstått, likhetstecken mellan Hamas och palestinierna. Och fördömer i enlighet med denna ensidiga uppfattning de militära ockupationer Hamas företar sig. Blundar för den verklighet palestinierna dagligdags tvingas uppleva.
De blundande har inte inifrån upplevt den förnedrande ockupationen av Västbanken, med israelisk militär närvaro och checkpoints.
Inte ett ord om 1948 och fördrivningen av palestinier när staten Israel bildades. Stjälandet av deras jord, det omfattande dödandet av civilbefolkning i dess spår. Inte ett ord om bosättningarna på Västbanken som breder ut sig trots fördömanden i FN.
Vad ändras i och med detta avtal, förutom att läggandet av Gaza i grus och aska genom israelisk beskjutning nu äntligen kan upphöra?
I dansk tv bilder från Ramallah på frisläppta palestinska fångar. Oklart hur många som deporterats utomlands och förvägras återvända hem.
Situationen är intakt trots avtalet. Israels ockupation och förtryck av palestinierna upphör inte. Är det verkligen fred på dessa villkor palestinierna vill ha?