Jag planerade att göra en Kalle Sändare häromdagen, ringa vännen Anders på Toyota i Gefle. Eftersom han intalat mig och andra att det var hans sista dag på jobbet. Sedan ut till huset vid den blånande Storsjöns vik för att i skydd av vassruggar njuta sitt välförtjänta otium.
Nu blev det inte så. Han knegar vidare. Åtminstone ett tag till. Ingen utstämplingsdag angiven. Svårt föreställa mig bilföretaget utan honom i lokalerna, alltid lika glad och öppen. Skulle sakna våra inspirerande samtal om existens och samtid.
Nå, jag försökte hursomhelst att ringa firman. Nådde en automatisk telefonsvarare som lämnade beskedet "om du vill boka verkstadstid, slå 1". Sedan erbjöds andra alternativ, beställa däckskifte och liknande, men jag släppte frustrerad det.
Min idé att t f avdelningschef Rutger Andersson på Pensionsmyndigheten med förebrående stämma via växeln skulle söka Anders, med anledning av en kraftigt felaktig pensionsberäkning, föll platt till marken. Snopet nog.
Nuförtiden är det i princip omöjligt att göra en Kalle Sändare, förvalta telefonhyssets stolta tradition. Du möts av detta: "Slå 1, 2 eller 3." Inspelad, metallisk röst. Glöm boka bord på restaurang nära dörren så att du har tillsyn över cykeln.
"Kundservice", om du i din alltmer bleknande inbilskhet får för dig kontakta en dylik efter att ha hänvisats till nätet, innebär att försöka klura ut under rubriken "Vanliga frågor" var din hör hemma. Om den överhuvudtaget platsar där, vill säga. Alls inte självklart. Tvärtom.
Man kunde, rådvill och avsnoppad, bli galen och klättra på väggarna för mindre. Ingen möjlighet utveckla vad du närmare vill och behöver reda ut. Som ett fån sitter du där och glor på skärmen medan tiden tickar iväg.
Anonymitetens osynliggörande hegemoni. Ingen kan ställas till svars. Avkrävas handling eller beslut. Vem du än kontaktar, om så SJ eller telefonoperatör. Samma svar: "Om du .... slå 1." Och så hemsidan, överallt likadan: "Vanliga frågor."
Kundhanterarsystemet måste utgå ifrån, och bygga på, att du ganska snart ger upp. Jag kan inte förstå det på något annat vis. Kontakta helst inte oss, är du snäll. Betala och var nöjd. "Kundvård?" Kyss mig där bak! Förlåt vulgariteten.
För ganska många år sedan ringde jag på hederlig gammal trådtelefon Polisen, glömt i vilket ärende men det var akut. Den gången, halleluja, en mänsklig röst! Kvinna. Men hon satt någonstans i Norrbotten, hade ingen som helst kännedom om Gefle.
Spörjde mig om gatorna i stan. Måste ha saknat en karta framför sig att konsultera. Lät mycket vilsen. Föga förtroendeingivande.
Det här samhället blir allmänkulturellt sett allt fattigare - gränsen för vad som förtjänar benämnas "samhälle" suddas mer och mer ut, marknadsdiskursen triumferar - för var dag som går. Och tråkigare tillvaron. Inte minst. Kalle Sändare, glöm honom.
"Om du vill ha tillbaka hyssets roliga samhälle, tryck 1."
Bild: Ginza
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar