Finns det verkligen inga oberoende ekonomer eller experter i detta avlånga land? Jag tittar, som vanligt, på morgon-tv. Ljudet för det mesta avstängt, munnar som rör sig. I rutan ekonomer från banker och Svenskt Näringsliv. Jag noterar en före detta kollega, knuten till det senare, det som förr hette SAF.
Han har lagt på sig. Dressmankostymen stramar betänkligt, dubbelhakan guppar när han utfärdar sina dystra prognoser.
Samtliga medverkande "experter" uttalar sig grötmyndigt som från en neutral position. Ehuru involverade i högsta grad i vad som sker, med särintressen att bevaka. Det låtsas inte SVT eller TV4 om. Programledarna jamar leende inställsamt med. Värst statstelevisionens.
Även avpolletterade får vara med och tycka. Fina titlar som "senior advisor". Sparkad snett uppåt, sa vi förr. I den utmärkta boken om metoo, av UG-reportern Lina Makboul, får Expressens förre chefredaktör Thomas Mattsson, numera - ja, just det - senior advisor sina fiskar varma. Med all rätt. En ynklig msm-figur, inget annat.
Nu pöser han på skärmen, framträder som allvetande medieexpert, som om inget hänt. Höjdare har som katten nio liv.
Ingen förklaring till inflationens spöke ges av dem betitlade ekonomer. Nå, ingen annan än en ytlig och politiskt-ideologiskt färgad. 1970 läste jag nationalekonomi i Upsala. Heta diskussioner under föreläsningarna, vi vänsterstudenter hade ordentligt på fötterna och drev på, om hur just fenomenet inflation skall förstås.
Men i tv behandlas inflationen närmast som ett naturfenomen som vi bara har att anpassa oss efter. Samtidigt betonas vilka som "måste" missgynnas.
Ty folket ska veta sin plats, enligt "experterna" vara med och "betala notan". Men vad har samma folk beställt och som nu måste betalas med allt mindre värda pengar? Lurats köpa alltför dyra bostäder?
Mat måste man ju ha på bordet. Även ensamstående mammor som väl endast Frälsningsarmén bryr sig om.
Ilsken blir man när man hör om ICA-handlares skyhöga vinster. Inte för inte talas det om "greedflation", hökarna passar på att saftigt höja priserna under hänvisning till Putin och kriget.
De "tar inte sitt ansvar" som de uppmanas till av Magdalena Andersson, högavlönad med råd att handla. Svantesson, likaså högavlönad och med köpkraft, kallar in livsmedelsjättarnas toppar.
Men vad kan den senare göra mer än att INTE ta bort matmomsen, INTE införa det pristak man satt i andra länder? Politik som non-decision making som statsvetarna säger.
Om det så gäller dödsbringande kriminalitet eller ockerpriser på mat, statsledningen signalerar maktlöshet. Om än bluddrande med just Bettan Svantesson i spetsen.
Minns ni Blå Tåget som ironiskt sjöng om staten och kapitalet som sitter i samma båt? Lyssnar jag på tv:s "experter" sitter vi nu ALLA i den blågula båten. Men vi sitter lite olika, så att säga. Vissa närmare att trilla i.
Som motgift mot de skatte- eller reklamfinansierade, televisionerade propagandasändningarna läser jag varje vecka Proletären. Tyvärr ganska så förutsägbar i sin återkommande klasskampsretorik. Klart jag kan hålla med om att arbetarklassen måste ta kamp mot profiter, stigande bostads- och matkostnader.
Det blir dock bara ett tomt mantra. VAR är denna revolutionära arbetarklass? Jag kan inte se den. Folket finner sig.
Även jag, men inte utan små protester. Mot butiken, väga bananer som gul lök! Slår dövörat till mot salig mor däruppifrån molnen: "Du narras väl inte, Lars!"
En del tror hög inflation i välfärdsstater är lika oundvikligt som att en bilmotor blir varm när den går eller att joggare börjar svettas. I länder där nyliberalism är ledstjärnan på båda sidor i politiken brukar det dock pratas om annat.
SvaraRadera