"Överklassens uppfinning att på så kallad laglig väg hålla underklassen under sig." August Strindberg om lagarna
Jag är allergisk mot akademiska texter, men läser i pdf-format Fredrik Kjellins examensarbete i rättshistoria, framlagt höstterminen 2002 vid Lunds Universitet: Francoregimen och lagarna. Etableringen och upprätthållandet av en diktatorisk och auktoritär regim.
Ovanligt lättläst för att vara en akademisk produkt. Om än i formalians, trångt sittande kostym. Påfrestande för en snabbläsare med språkkänsla.
Fascisten Franco gick segrande ur det blodiga, Spanien sönderslitande, inbördeskriget 1936-1939. Med ett kvarstannande, oläkt sår. Ett inbördeskrig som startades genom upproret från honom och hans vapenbröder mot den folkvalda regim han djupt hatade.
I dagens Spanien upptäcker man så gott som dagligdags massgravar härstammande från inbördeskriget. Döda kroppar skyfflades rått och okristligt ner under jord. Till och med i Pablo Almódovars senaste film, Parallella mödrar (2022) förekommer dessa gravar.
Efter 1939 följde en hänsynslös förföljelse av dem Franco bedömde som misshagliga - det kunde i princip vara vem som helst. Han var skoningslös. Alla medel tillåtna.
Plötsliga arresteringar på lösan grund. Censur och deporteringar. Likvideringar och tortyr. Beskurna matportioner som orsakade svält.
Det som gör den spansktalande Kjellins dokumentation särdeles intressant i mina ögon är hur Franco, samtidigt som han plågar sitt folk, försöker ge sken av att allt går lagenligt och "rätt" till. Inget godtycke skulle omgärda plågandet och mördandet.
Jag tänker genast Tyskland under Tredje riket. Hur nazisterna i gammal, preussisk nit försökte åstadkomma samma sak: göra den smutsiga politiken juridiskt rumsren.
Under Wannseekonferensen 1942 fanns högdragna statsombud närvarande som pläderade för att den judarna utplånande, "slutgiltiga lösningen" måste vara "lagenlig". Vem som var jude eller arier, halvjude eller icke, kvartsjude eller icke ägnade juristerna stor möda.
Baserade lagtext på. Utfallet avgjorde om du med godståg under omänskliga förhållanden skulle deporteras österut mot en säker lägerdöd.
Uppsatsen är bra, eftersom den fungerar tankebefrämjande. Varför behöva sminka det totalitära med ett falskt rättstatsansikte? För att legitimera regimen utomlands? Men Franco struntade i omvärlden fram till att han behövde blundande charterturisters pengar.
För att folket skall bedras och tro att allt går "rätt" till? Men så korkat och lättlurat är väl inget folk? Utom det svenska, höll jag på att skriva.
För att de lojala handläggarna av förtrycket skall känna sig trygga, kunna luta sig mot den anonymiserande bokstavligheten? Fly eget ansvar genom att hänvisa till något "större", såsom Eichmann förespeglande att han "bara" lydde order?
Eller såsom Einsatzgruppen på östfronten? I försvar för "den rena rasen" och "övermänniskan".
Jag har inga självklara svar på mina frågor. Men stimuleras av Kjellin fundera vidare.
Kul att Kjellin valde ämne efter att professorn - klok gube, minsann! - uppmanat sina juridikstudenter att skriva om något de brann för. "Nu har ni chansen."
Jag minns min mycket intelligenta student Anna, polskt påbrå, som försynt frågade om hon fick teckna sitt lands historia i examensarbetet.
I ämnet företagsekonomi! Har ni hört på maken? Vad tror ni jag svarade? Den färdiga uppsatsen förtjänade för övrigt högsta betyg. Så det så.
Bild: Sydkusten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar