Vad hände med dig, Åsa?

"A working class hero is something to be" (John Lennon)

När Åsa Linderborg, påläst historiker och filosofie doktor från Upsala, dök upp i medströmsmediernas spalter var det som om en frisk fläkt drog genom dessa. Radikal, välformulerad, kul att läsa - om än mer sporadiskt än systematiskt från mitt hörn.

Kanske fick den frispråkiga hållas i den repressiva toleransens namn. För att myter om journalistrollen skulle kunna reproduceras av medie-etablissemanget. Främst för att gagna de makten tjänande ideologiproducenterna själva, hjälpa dem att upprätthålla en falsk självbild.

Så befordrades hon till kulturchef på Schibsteds Aftonbladet, där en sådan som högste smakdomare Anders Lindberg huserar. Kanske något i och med detta började att förändras i henne. Karriärgiftet, farligare än det från en skallerorm, spreds i de intellektuella ådrorna? 

"Man får inte vara dum, för då kan man bli bas." Jag citerar min morfar Alfred, vigde sitt liv åt Verket, från vilken jag ärvt min obotliga chäfsallergi.

Linderborg sparkades snett uppåt efter att hätskt ha attackerat östeuropaforskaren Martin Kragh. Efter vad jag kan förstå var hon ute i ogjort väder med långtgående anklagelser om Kragh som informationslämnare. Utnämndes därefter till senior reporter. 

Vilket ju kan betyda vad som helst. En avstjälpningsplats, ärligt talat. Om än med gyllene förtecken. En dold fallskärm.

Linderborg kvistade snabbt i sin nya roll ner till Västkusten och porträtterade i helbild Horace Engdahl, numera bosatt i Göteborg på fin adress. En fullkomligt ointressant, okritiskt och smickrande, fursteporträtt. 

Och det senare fortsätter hon med. Kommer ut med en tjock, jag tror den är på över 600 sidor, bok om kungen av Svea Rike. Bjuds in till TV4:s morgonprogram (250406) för att sälja in boken. 

Får generöst utrymme i tv-soffan för att sitta och marknadsföra produkten, utan att några som helst besvärligt vinklade frågor ställs av programledaren. Lägger boken till något nytt? Bjuder Linderborg på några nya avslöjanden? Varför skriva - och varför läsa denna bok? 

Utgivning därför att förlagen vet att böcker om kungahusen, framförallt det engelska och det svenska, säljer som smör i solsken?

Förlaget i fråga torde ha gnuggat händerna. Gratis reklam på utmärkt sändningstid. Vad kan man mer önska sig? Viktigt nu hålla nere priset så att "vanliga" monarkister har råd att införskaffa volymen. 

Kanske finns den snart som ljudbok, så att samma monarkister slipper anstränga ögonen med att läsa?

Vad hände med henne, arbetardottern från Västerås, som skrev en bra bok om fadern och deras kärleksfulla men trasiga relation? Gick hon vilse i Stockholms medströmsmedier, har hon påverkats i negativ riktning av att vara en av de privilegierade i Söderreservatet? 

Det är inte utan risker att klassklättra, lyssna på Lennons Working Class Hero.

Saknar hon en djävulens advokat, livspartner, vid sin sida som kan få henne på rätt köl när hon vinglar och tappar fotfästet? Sambo är hon med Bengt Ohlsson på DN. Jag vet inte hur han är som ovannämnda advokat.

Språket slafsigt under samtalet i tv, Linderborg använder ord som "funka", exekverar tillika diverse anglifieringar, populära i samtidssvenskan. Dömer ut mig och andra republikaner som "elitister" som påstås se ned på och förakta dem som dyrkar kungen och hans familj. 

Varför i hela friden skulle det vara elitism att kritisera hängivna, döva och blinda, monarkister? Oförtjänt? Lägg av, Åsa. Du pratar strunt. Har du blivit mjuk i bollen? Förlåt den elaka frågan.

Jag fattar inte vad hon menar när hon påstår att debatten om monarkin i Sverige är "korkad" och borde bli intelligentare. Det mest intelligenta vore väl att avveckla samma pinsamt föråldrade monarki, skicka den sig ständigt tilltrasslande knugen i pension? 

Och stänga debatten, som jag inte vet var någonstans hon menar att den förs. 

Intervjun avslutas med att Linderborg - i hastigheten skrev jag först "Lindberg", freudiansk felskrivning - där i tv-soffan fnissande yrar om att kärlek och lojalitet måste till för att man ska kunna skriva en biografi om kungen. Då får jag nog. Bort med ljudet från tv-apparaten. Usch.

Långt till Västerås och den arbetarklass du en gång tillhörde, Åsa! 

Foto: Wikipedia