Jag läser om Henrik Landerholm, mannen som "slarvade" med hemliga dokument och hotade därigenom rikets säkerhet. Inte första gången karln får sparken (med fallskärm, säkert, vad annars?). Han har tidigare figurerat i obskyra sammanhang, får jag veta.
Men det borde jag ha kunnat räkna ut. En av de obotliga återfallarna. Vilket hans nästa "toppjobb" som kompisen fixar åt honom? Elefantkyrkogården i Rosenbad annars ett alternativ. Som för Kindberg Batra och andra höjdare som gjort bort sig.
I Strängnäs, kompisens hemort (hm) förr, hamnade (sic!) Landerholm i betänkliga (sic!) skolaffärer med trådar till hustrun. En skön juvel. Även hon.
Korruption är inte enbart en manlig historia, utan könsgränsöverskridande (långt ord utgående från en binär premiss).
Jag inhämtar uppgifterna om Landerholm i en recension av böcker om lobbying i Expressen (250331). Sverige har inte "bara" världens mest privatiserade skola. Vi har även förmodligen den mest generösa inställningen till fenomenet lobbying.
Även vänsterpartister numera, glömt namnet på den kvinnliga "socialisten", ägnar sig åt det. Sedan länge lobbar socialdemokrater. I det senare fallet bland andra de välkända Göran "Godsägarn" Persson och Stefan "Vi såg det inte komma" Löfven.
Jag blir heligt förbannad. Glömmer att blodtrycket måste vårdas, medicinerar ju. Har de ingen skam i kroppen, dessa jeppar? Det värsta är att de tar med sig det de förvärvat inom politiken till de byråer som städslar dem.
Sedan kan de använda lärdomarna mot aktuella beslutsfattare. Till en mycket fet lön. Springpojkar åt kapitalet. I Löfvens fall, genom den byrå han sålt sig till, dessutom åt Saudiarabien och Israel i strävan att putsa upp skamfilmade internationella rykten.
Persson, som storstilat lovade både det ena och det andra när han var statsminister utan att infria något som helst av det, är från Katrineholm. Arbetargrabb, liksom Löfven. De borde ha inbyggda spärrar med sin klassbakgrund. Men har det inte.
Ingen inre röst, inget politiskt samvete, som dikterar: "Så gör man bara inte."
Kanske säger det mer, det gör det nog, om dagens förfallna socialdemokrati än om överlöparna som personer. Jag vet att mamma, S-märkt in i det allra sista, skulle bli mycket ledsen om hon fortfarande levde och hörde om dessa penningsugna partikamrater.
Ledsen, men inte förbannad. Det låg inte för henne.
Men alla ni övriga, vart gör ni av den heliga ilska ni borde känna mot Landerholm och kompani? Arma, svenska folk av undersåtar! En fröjd att vara makthavare i detta land med ett sovande folk. Eller kanske jag ska säga likgiltigt?
Jag gör som de korrupta, tvår mina händer. Men utan fallskärm.
Bild: Internationalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar