 |
| Stortorget i Gefle (Bild: AJ) |
Häromdagen fick jag den överraskande och, som den kunde uppfattas om jag inte visste bättre, impertinenta frågan om jag trivs i Gefle (jag vägrar att fulstava det Gääävle) som jag av djupt privata skäl, avslöjar dem inte här, flyttade till hösten 1991.
Fasligt vad levnadsåren knatar iväg om man inte ser upp.
Svar: Nej. Men jag trivs i lägenheten på Alderholmen. Vilket för övrigt holmen alltid hetat. "Gävle Strand" klingar bara fjolligt och antyder pinsamt storstadskomplex.
Och jag trivs med närheten till ån som borde heta kanal, med tanke på bredd och djup. Avskuren med en bro, ingen klaffbro, som korkskallarna till politiker placerade där. Inte långt från bostaden. Den skär effektivt av inloppet till staden. Grattis! Nära bron turistbyrån som väl knappt någon besöker. Häpp!
Det bästa med det nutida Gefle är UL-tåget som punktligt avgår varje timma. Och det kostar bara 29 bagis, förr ynka 25, för en enkelbiljett. Så det är lätt att kvista ned till Upsala för att få uppleva storstadspuls. (Sedan med SL fortsätta till Arlanda eller Stockholm.)
Gefle är för litet, borde invånarmässigt vara minst dubbelt så stort för att det ska kunna bli tjo och tjim.
Icke kriminellt sådant, nota bene. Sveriges Chicago, sade man en gång i tiden. Kanske mer passande nu med allt meningslöst våld. Man vågar snart inte gå ut obeväpnad.
Klart jag vet varför. Tack, Reinfeldt! Och ni andra i den "humanitära stormakten".
För tjugosex år sedan, när jag fortfarande som vanligt tillbringade sommaren i Vendsyssel, Danmark, upptäckte jag plötsligt en knöl på ena foten. Trodde det var en blodpropp. Konsulterade en GP, allmänläkare i Skagen, en klok, äldre man, som genast insåg vad det var frågan om. Men sade inget.
Inte var det någon propp. Tumörvarning. Lymfom. Vilket också bekräftades när jag, efter att ha åkt hem, sökte upp min hälsocentral som bums akutremitterade mig till sjukhuset och Onkologen. Faktiskt samma dag. Efter att en läkare undersökt mig och fattat galoppen. Nå, det är en annan historia.
Och jag lever ju fortfarande. Åtminstone när jag skriver detta. Hör ni det, alla som har svårt för mig?
Jag åkte hem till Sverige mitt i högsommaren. Det var fruktansvärt att befinna sig i stan den tiden på året. Värre än Upsala när studenterna efter vårterminens slut lämnar. Ekande tomt och ödsligt.
Den sommaren tjänstgjorde, som det plägade att vara, den begåvade Sanna Wikström, sörjd och saknad, som vikarierande kulturredaktör på GD. (Hon borde förstås ha blivit kulturchef efter Widegren!) Jag skrev en kort, mörk och kul, drapa på hennes sida om hur jag upplevde sommar-Gefle.
Hon, eller vem det nu var, satte rubriken "Stängt". En tam rubrik.
Det borde ha stått: "I Gefle kan man bara bo om vintern." När det är hockeysäsong och Brynäs spelar. Även om man inte beger sig upp till Sätraåsen och Gavlerinken. Den heter något annat nu, glömt vad, något konstigt och svårt att uttala. Men alla fortsätter ändå att säga Gavlerinken.
På Google får man också träff när man söker på "Gavlerinken".
Jag ser ALLA Brynäs matcher på TV4 Play. Hemma som borta. Missar inte en enda. Aldrig. I mobilens almanacka noteras dag och tid, så fort spelprogrammet har släppts. Dyrt med abonnemanget för en tidigare statstjänare med en av politrukerna försämrad pension. Men absolut nödvändigt.
Bekvämt från fåtöljen att följa matcherna i tv på en ordentligt tilltagen skärm. Och målen sänds i repris. Bara en sån sak. Kunna jubla i högan sky två gånger.
När Brynäs går på is i slutet av augusti, händer med ens något i den sovande staden. Den vaknar. Temperaturen stiger i takt med förväntningarna. Det känns i luften. Staden lever upp. Det går plötsligt att andas i den. Och, hör och häpna, må oförskämt bra.
Efter säsongens slut, på vårkanten, liknar det öken, pest och pina att bo i Gefle. Sadomasochist måste man nästan vara för att stå ut med alla trampa vatten-månader. När absolut ingenting händer. Valiumförskrivningen stiger. Omsättningen på Systemet. Fortkörningarna på E4:an. Bort, bort.
Våga inte nämna stadsfesten! Då osäkrar jag min pistol som Göring, eller om det var Goebbels, sade.
FOTNOT. Text skriven framför tv:n den 14 augusti. Brynäs försäsongsspelar mot Timrå i Hudik. Första försäsongsmatchen. 4-1 slutade det. Till Tigrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar