 |
| Foto: Omni |
Det var länge sedan jag hörde den brittiske sociologen Anthony Giddens nämnas. Jag vågar inte försöka ta reda på om han fortfarande är bland oss. Eller hur han mår. En efter en av oss fyrtiotalister, om han nu kan räknas dit, lämnar ju.
Senast skådespelaren Henric Holmberg, lysande som Hitler i Göteborgs Stadsteaters uppsättning av "Speer". Jag såg föreställningen två gånger i tv.
Ett tag var Giddens en av sociologerna på modet, bland andra sociologer. Ett måste att läsa honom, jämte den tyske sociologen Jürgen Habermas. Ur ett marxistiskt perspektiv var båda fokuserade på samhällets överbyggnad. Styrande normer och värderingar.
Giddens en det moderna samhällets uttolkare. Men mer än så. I hans samhällsteori fanns också ett förespråkande inslag. Hur det borde vara.
Han menade att samhället måste vila på trust, tillit. Jag förstår det som att en sådan tillit, eller ett förtroende, utgör kittet mellan medborgarna. Det osynliga kontraktet. Annars måste staten med lagar och förordningar reglera hur vi beter oss mot varann.
Alltid när jag kör på motorvägar med vajrar och smala filer, eller gator med fartgupp för att hastigheten skall hållas nere, kan jag inte låta bli att tänka på Giddens. Jaha, så var det med den tilliten! Vi gör galna omkörningar och kör för fort, om inte staten förhindrar våra tilltag.
Det går inte att lita på att vi beter oss som vi borde, om vi släpps helt fria. Vi tar inte vårt samhällsansvar. Myndighetstummen måste hållas i ögat på oss.
Jag föreställer mig dock att tillit även måste råda i förhållande till statsmakten i en demokrati. Om vi som medborgare inte litar på staten, att den gör sitt bästa för och värnar om oss, förlorar den i legitimitet.
Samtidigt som jag sitter och funderar på dessa samhällsmekanismer, hör jag den moderata finansministern Svantesson deklarera att de närmaste åren kan vi inte förvänta oss några stora reformer. Pengarna är i det närmaste slut. Vafalls? Hur gick det till?
Nå, vi vet är att miljarder har vräkts över den av korruption befläckade regimen i Kiev. Ett vansinnigt krig har i onödan förlängts med benäget bistånd av Sverige. Och inte har vi skattebetalare, mig veterligen, tillfrågats om hur de gemensamma resurserna ska disponeras.
Jag vet inte hur andra har det. Men jag kan omöjligt känna tillit till den sittande regeringen i Sverige. I mina ögon är dess legitimitet noll.
Publicerad på 8 dagar 2026-02-17
Synnerligen aktuell fråga det där, kan mest instämma. Tilliten befinner sig i ett snabbt sluttande plan. Samhällskontraktet är rivet, är hur jag tolkar Svantessons inlindade budskap. Ingen höjning till pensionärerna i år heller. Men desto mer till krigskonsulterna. Oredovisade summor. Oklart vart de har tagit vägen. Och detta från politiska ulvar som i opposition stod och ondgjorde sig över att det KANSKE försvann EN miljard i felaktigt utbetalda VAB-pengar. Undrar om någon vet hur stor Sveriges andel av EUs kostnader och lån är? Försvarsministern gör affärer direkt med femhörningen, men det tveksamma mandatet som detta sker med, backas ändå upp av det som ska föreställa oppositionen. Ett fint syndikat vi har valt att företräda oss, inte sant?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJohan, ja - samhällskontraktet är rivet. Och motståndet förefaller inställt. Läget kan synas mörkt och utsiktslöst. Jag försöker tänka dialektiskt och inte ensidigt, men förmår inte.
Radera