Förintelseindustrin

SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, finansierar så kallade ”hågkomstresor”till vad de benämner "förintelseplatser", främst det forna koncentrationslägret Auschwitz i Polen. 

Skarpa protester utbröt när regeringen umgicks med planer på att stoppa bidragen till SKMA:s hågkomstprojekt som även omfattar utbildningsinsatser i skolan. 

Antisemitism, ropades det. Och det vill naturligtvis inte regeringen beskyllas för, enklast att bara betala. 

Resorna till Auschwitz anses av arrangören, närmast per definition kan det uppfattas som, vara vällovliga och får ej kritiskt granskas. Med avseende på att de mer verkar syfta till spontan affektion än eftertänksam analys. 

Vad ”tar” skoleleverna med sig från Auschwitz, mer än tårar och bestörtning? Vad gör resan meningsfull utöver att framkalla postumt medlidande? Detta må vi ej tala om, det har jag förstått. 

Frågan kvarstår hur påbjuden tystnad i detta avseende gagnar de miljoner som nazisterna plågade och dödade. 

Jag minns en föreläsning jag bevistade vid universitetet i Durban i Sydafrika, hållen av Norman Finkelstein. Av judisk härkomst och skrev boken Förintelseindustrin: Exploateringen av nazismens offer (först publicerad 2000). 

Den kontroversiella, jag höll på att skriva hädiska, boken drev tesen att judiska, kanske bättre benämna dem ”sionistiska”, intresseorganisationer ”behöver” judeutrotningen för att finansiera sin existens. 

Efter vad jag kan förstå blev boken inte lika uppmärksammad i Sverige som annorstädes. 

Mottagandet av den, reaktionerna, ”stökades” till just av att Finkelstein var jude. Inte enkelt att avfärda honom som antisemit. Boken var därtill väl underbyggd. 

Finkelstein är heller ingen förintelseförnekare som David Irving eller Robert Faurisson. Han är inte ute efter att försöka förneka nazisternas systematiska mördande.

Den tyske författaren Martin Walser, i samma tankefåra som Finkelstein, kritiserade vid sitt tacktal, i samband med att han mottog ett pris av de tyska bokhandlarna, vad han kallade instrumentaliseringen av Auschwitz. Hur lägret ”används” i olika sammanhang.

Judiska Centralrådet i Tyskland ryckte genast ut och fördömde. Som de fördömde en teateruppsättning, scenen stormades en afton av sionistiska aktivister, signerad Rainer Werner Fassbinder, om judiska hyreshajar i Berlin.

Den tragiska slutsatsen, orden tvekar att låta sig skrivas eftersom de bränner etiskt, blir att Auschwitz inte definitivt upphörde i januari 1945 när Röda Armén befriade lägret. 

Staten Israels legitimitet kräver att lägret förblir ”öppet” och består i det kollektiva minnet. 

Judiska intresseorganisationer behöver hålla minnet av förintelselägret vid liv av finansiella skäl. Jesus uppmaning "låt de döda begrava sina döda" gäller inte här.

Dessa dagar med Israels hänsynslösa krig mot befolkningen i Gaza, att kritisera Israel förklaras som antisemitism. Ingen diskussion, ingen nyansering, blir möjlig. Beskyllningen för antisemitism ställer sig i vägen. Dödandet kan fortsätta.

Även publicerad på lindelof.nu 2024-09-10