Om Per Andersson är rolig, är jag Kalle Stropps okände bror

Varför är den onde klok, varför den gode dum, undrade landsflyktingen Almqvist. Jag vet inte om jag är särskilt klok, men riktigt elak kan jag vara. Till min egen förnöjelse. Men frågan är om jag är så elak egentligen, eller "bara" sanningsenlig och rak.

Inte kan väl någon frisk och kry, normalt funtad person tycka att den där Per Andersson är rolig? Ändå dyker han upp titt som tätt i olika sammanhang. Nästan oftare än Soff-Greider, linslusen.

Förekom ofta med sina fånerier i "Lotta på Liseberg". Ständigt lika pinsam, så fort han visade sig i rutan. "Sätt inte en ära i din egen skam", brukade min mor varna sin son. Där har vi Andersson i ett nötskal. 

Varför Eva Rydberg, detta komiska geni, tog med honom i ett av sina folklustspel i Helsingborg, det är mig totalt oförklarligt. Betalade han ur egen ficka för att få vara med? Hade han en hållhake på henne? Blandade hon ihop honom med någon?

En annan sådan där lustigkurre, som inte är ett dugg rolig, är en tjocksmock vid namn Anders Jansson. Slår jag på reklamfinansierad tv, är han snart där och puffar för ett kommande program som heter "Floor". 

Tv-reklamen är rena hjärntvätten, nöter sig in. Bort! Tillbaka till den reklambefriade etertid när vi bara hade en, högst två tv-kanaler. Olle Björklund läste nyheterna, utan att tramsa till det. Hyland stod för underhållningen. Ljusår till "Babben" och hur hon håller på.

Giv oss tv-licensen åter! En obligatorisk tv-skatt, det var väl miljönissan Bah som kom på det. Lever vi i ett DDR som inte längre kallas så? Jag trodde det var ett valfrihetens samhälle.

En mig närstående får creeps om jag nämner namnet Povel Ramel. Så ibland gör jag det bara för att retas, sådan är jag. Nå, jag delar inte aversionen mot baronen, eller vad han nu var. Men har svårt förstå att Knäppupp-revyerna blev så populära  bland vanligt folk.

Måste jag blanda in Foucault och hans normaliseringsbegrepp? Folk trodde att humor skulle vara på det sättet, kunde inte vara annorledes. Detsamma gäller väl för Per Andersson. Tjöta på med honom titt som tätt, och man börjar tro att han är rolig. Dock inte jag.