Köttberget och en socialdemokrati som slutat prata fördelningspolitik

 

Det verkar, besynnerligt nog, som om tiden går fortare här än på hemmaplan. Redan har två veckor, halva tiden, gått av vår vistelse i Krøyerland. 

Danmarks störste konstnär någonsin har inspirerat mig till att benämna det skimrande Vendsyssel i Nordjylland så. Med det magiska ljuset över det öppna landskapet.

Han som var betydligt mer än en ”Skagenmålare” som handböckerna stämplar honom. Men som vilar tillsammans med Michael Ancher och de andra i den forna, romantiskt omsusade och turister lockande, konstnärskolonin på kyrkogården uppe i Skagen. 

Vi besöker hans grav varje år i samband med våra höstveckor. Keps av. Ros på stenen. 

Morgonrutinerna desamma. Upp vid halv åttasnåret. Koka kaffe och laga morgenmad, som dansken säger

Kika ut om hjortarna betar på heden, det förlänar landskapet ett pastoralt intryck. Och om Vesterhavet i fjärran, invaggar mig i ett evighetsperspektiv, är stilla eller upprört.

På med nyheterna i TV2. En morgon står arbetardottern från Aalborg, statsminister Mette Frederiksen, i centrum. Stort pressuppbåd på Borgen, Folketinget, i Köpenhamn.

Med anledning av att regeringen vill höja pensionsåldern till sjuttiofyra år, om jag fattat det rätt. Fackföreningarna protesterar i sann tillmötesgående och förstående anda. 

Okej till höjning, men den bör stanna vid sextionio. Inga invändningar mot förslaget som sådant. Bara att finna sig och gilla läget, eller?

Jag känner igen diskussionen från Sverige och som föregick kvaddandet av det utmärkta ATP-systemet. 

Jag är lyckligt fri, utstämplad sedan snart åtta år, och behöver inte bekymra mig, men tror att utträdesåldern nu är satt till sjuttiofem i Sverige.  

Underförstått även i Danmark: ett växande ”köttberg”, den politiska broilern Pär Nuders hånfulla uttryck, innebär att färre måste försörja fler. 

Därför höja pensionsåldern. Simsalabim. Många i tunga jobb kommer inte att orka vara yrkesverksamma ännu fler år, men det struntar makten blankt i.

Mitt blodtryck stiger, som alltid, när jag hör dessa falska tongångar. 

Vi köttbergare har arbetat hela livet och fortlöpande avstått från en väsentlig del av inkomsten som avsatts till vår pension. 

Den senare är en uppskjuten inkomst, ingen allmosa från pensionsmyndigheten och staten. Pengarna fonderas för att öka i värde. ATP-fonderna sväller över alla bräddar. 

Det utgör en styrka, ökar det samlade kunskapskapitalet i ett modernt samhälle, att ha många silverryggar med vår erfarenhet. 

Ett land kan utan problem ha hur många ålderspensionärer som helst, förutsatt att den ekonomiska tillväxten är god. 

En socialdemokrat som ordförande Frederiksen borde därför prata fördelningspolitik och inte vifta med piskan. 

Men det har socialdemokraterna, både i Danmark och Sverige, för länge sedan slutat med.

Även publicerad på lindelof.nu 2024-09-20