Om nationalhjältar talar man inte illa

Bild: Sara Galbiati, Gyldendahls hemsida

Jørgen, uttalas Jørn på den stavelser sväljande danskan, är död. 88 år gammal. Och jag räknar som jag brukar: hur många år från där jag befinner mig nu i livstrappan? Slutsatsen, som nästan alltid: det är på tok för nära. 

   I det här fallet futtiga tolv år om jag något föregriper min födelsedag. Men, hallå! Det är ju, ta mig tusan, ingenting! Svisch, så är det enda livet över och borta.

   Det fanns en tid när vi, med papper och penna i hand, från den danska horisonten följde Tour de France på DR. Cyklister som dödsföraktande kastade sig nedför branta berg, trampade på som om de hade eld i baken på farligt hala vägbanor, trotsade regn och hård vind, for i backen, ibland med svåra skador som följd, dödsfall förekom. 

   Den postmoderna tidens gladiatorer. Några i rollen som hjälpryttare till de namnkunniga stjärnor som bara "skulle" vinna.

Dansken Bjarne Riis var i ropet, framgångsrik. Det gjorde det extra kul att följa loppet. Ingen kunde som Leth referera Turen. Han gjorde det målande, osäker på om han improviserade, men det kunde låta så. 

   Jag tänker Bertil Perrolf och hans Skivor till kaffet i radio. Jag njöt av hans sprudlande ordkonst.Eller Bengt Grive med sitt säregna färgsättande av sina referat. Också Göran Zachrisson med sina egensinniga golfreferat. 

   Den lågmälda, ödesmättade stämman dramatiserade det som sig utspelade på banan.

Leth debuterade tidigt som poet. Jag har inte läst något av honom, förutom en och annan krönika i Politiken. I en av de sista intervjuerna med honom i dansk tv, han hade blivit en gammal man med ett orakat gammelmansansikte, framhöll han att utmärkande för honom som journalist har varit ärlighet. 

   Nja. Alla visste om att även nationalhjälten Riis var dopad men höll masken och knep, Leth en i den tigande församlingen. Det gjorde väl för ont att beröva dansken glorian. Till slut trädde Riis slokörat fram i medierna. Sanningen uppenbarad.

   Leths egen gloria hamnade på sned när det framkom att han hade ett erotiskt, jag vet inte om de var gifta, förhållande med en mycket ung kvinna från Haiti.  

   Usch, rena fula gubben. Det medförde att han togs bort ur rutan. I Danmark är de inte lika pk som i fosterlandet. Men kanske passerade Leth en gräns. 

 

Nå, sorgligt är det, när någon går bort. Och i den förbannade cancern. 

   Turen slutade vi att följa, när dopingskandalerna stod som spön i backen. Ta bara den där amerikanen som vann Turen, var det hela sju gånger i rad? Nekade till att han varit dopad, Lance hette han visst. Sorglig figur med sitt idoga ljugande.

   Vila i frid, Leth!