Håhåjaja - gammallivets utdragna suck

Häromdagen, på hälsocentralen, kom jag i samtal med den unge spolingen, det vill säga den med specialistkompetens utrustade läkaren, om hur ålder korrelerar, för att använda fackspråk. med behandling. 

Jag har ännu inte fyllt åttio. Om högre makter vill, och skorna håller som man sa förr, så kommer det att ske om blott några år. 

Hade jag väl gjort det, när jag infann mig på hälsocentralen, så skulle siffran 80 ha styrt speciella, i högsta grad eventuella och kostsamma, ordinationer på längre sikt.

Rättare sagt, det skulle inte ha blivit några. "Eftersom vi ändå skall dö?" kunde jag inte låta bli att undslippa mig. Svar: ja. Om än mest som en nickning från mannen med hela sitt liv framför sig. 

Osökt minns jag rabulisten Anderz Harnings bok "Mogadondalen" (1982) om jakten på gamlingar. Som ung läste jag den; en bister satir över ålderismens Sverige. Inte långt från verkligheten. Förstår jag nu, inte längre ung och grön. Bli gammal i Sverige - glöm det! Bort! [1]

Jag kan inte förlika mig med att jag, en i den stora gruppen fyrtiotalister, blivit gammal. När vi spisar lunch på Agnes Kulturhus i Gefle har vi tio procents "seniorrabatt". Jag kan inte låta bli att varje gång, vid betalning, skoja till det: "Vi har väl nära döden-rabatt som vanligt?" 

När en ung, trevlig man med markant tandställning både uppe och nere i munhålan står i kassan, kommer det: "Självklart har ni ungdomsrabatt!" 

På UL och SJ har vi gammalpriser. Och inom den utomordentliga kollektivtrafiken i Skåne. Jo, vi har visst också rabatt som sextiosjuplussare hos tandläkaren. Men med vissa begränsningar. 

Så den där utlovade generella tandvårdsförsäkringen, att det inte skulle kosta skjortan att få tänderna ombesörjda, den lär jag aldrig få uppleva. Glöm folkhälso-aspekterna!

Godsägaren och konsulten Göran Persson, kallar sig "feminist", från partiet som snabbare än "Nacka" Skoglund kan vända på en femöring, uttryckte medvetenhet om tänderna som en klassmarkör. Och lovade förändring. Inte blev det någon! Vem hade trott nåt annat? Hand upp!

Nå, livet nära döden är som det är. Alternativet är värre som folk brukar säga, när de inte kommer på något bättre att trösta med. Kanske enbart sig själva?

Läkaren på hälsocentralen ökade på min dos medicin mot högt blodtryck. Mätare har jag köpt för dyra pengar för att få veta hur jag ligger till. [2] Gammallivet levs vidare, till surret från apparaten när den sätter igång och rusar mot oanade höjder. Håhåjaja.

[1] När dramaturgen Joakim Stenshäll och jag drev projektet Förrådet på Folkteatern i Gefle ägnades en afton åt "de obehövda". Jag specialskrev texten "Frivilligt utträde för Sverige". Om uppförandet av självmordskliniker för "de obehövda". För att få dem att ta sitt samhälleliga ansvar.

[2] Min livmedikus Hans på Onkologen i Upsala har givit mig riktmärken vad gäller värdena; avvikande från vad "blodtryckstalibanerna" skulle ange.