Inte önskar jag någon Glad Påsk!

I mina ögon så bör innevarande helg uteslutande betraktas som en religiös sådan. En sorgens helg i och med att Jesus korsfästes i Jerusalem, efter att ha uppfattats som en upprorsman av de romerska herrarna. 
   Ändå önskar vi varann Glad Påsk. Jag gör det inte.
   I går begav vi oss till konditori Lido på Söder i Gefle för kaffe och marsipanbakelser. 

   En gång kommenterade jag i GD att de tagit bort jukeboxen (en äkta Wurlitzer, enligt ryktet införskaffade John Lennon en sån till våningen i Dakotahuset i New York) med all bra musik. 
   Jag vet inte om den är tillbaka; kondiset var välbesökt i går, trots skyhöga priser som de väl skyller på Trump och kanske inte längre Putin, och vi satt för nära utgången för att jag skulle kunna kontrollera det. 

   Lika bra det. Jag ville inte få förlusten bekräftad.
   Slips på för min del. En sober Brynässlips. Nu gäller det, efter förlusten mot Växjö Lakers och slutspelat för säsongen, visa att man håller på Brynäs och inte är nån eländig medgångssupporter. Inte någon halsprydnad i bjärta, som min mor skulle ha sagt, färger. 

Sociologen Max Weber, borgerlighetens Karl Marx som han kallades, skrev på sitt tyska, invecklade sätt med många inskjutna bisatser, om avförtrollningen av världen; och den kommande polarnatten, som han bildligt uttryckte det, genom det instrumentella förnuftets dominans. 

   Det modärna förnuftet, snarare oförnuftet.
   Jag minns inte om den polske sociologen Zygmunt Bauman, han med den omdiskuterade boken Auschwitz och det moderna samhället, och som influerade Sven Lindqvist till att skriva Utrota varenda jävel, tillerkände Weber teoretiskt inflytande och förklaringsvärde.
   Men det skulle förvåna mig om han inte gjorde det. Dödslägret Auschwitz var enligt Bauman industriellt organiserat, enligt det instrumentella förnuftets översiktliga plan. 

   Från att godstågen ankom, via sorteringen på rampen, till gaskamrarna och därefter kremeringen. Allt var utformat som i en fabrik. 
   Om ni sett den ruskiga filmen The Zone of Interest, om kommendanten Rudolf Höss och hans familj i en bostad nära lägret, är det som att han går till och kommer hem från ett jobb vilket som helst. 

   Medan röken från krematorierna stiger i fjärran. Och aska regnar ned över jordgubbarna i trädgården.

Nå, vad jag vill komma till är att jag förblir osäker på om det pågår ett avkristnande av Sverige och om Webers modärna förnuft segrat; hur många som lämnar respektive blir nya medlemmar i Svenska kyrkan, om nu det är ett mått på det jag efterlyser.
   Kanske detta att vi hälsar varann Glad Påsk är en indikation på ett avkristnande? Det är ju vardagens banala tecken som avslöjar tillståndet i ett land; de utgör ledtrådarna.   

   Metodologiskt är det den korrekta undersökningspositionen att inta.

I dag sätter jag hursomhaver på mig en gul slips. Och blir som alla andra. Vilket heller inte stämmer. Det är inte många karlar som bär slips nuförtiden.

   Och hatt? Glöm det. 

Även publicerad, under annan rubrik, på 8 dagar 4 april 2026