Hold da kaeft, mand, vilken kvinna!

Bild: SVT Play

Trine Dyrholm kan med fog anses vara Danmarks nu levande, främsta kvinnliga skådespelare. Den aktuella serien Den danska kvinnan, sänds i sex avsnitt på SVT Play, får mig att så smått fundera på varför hon valde att spela huvudrollen i just denna. 
   Jag har ju fått för mig att hon kan välja och vraka bland lockande anbud.
   Även från utlandet. Flotta erbjudanden. Danska skådespelare är eftertraktade inom den internationella filmindustrin.     

   Förutom Dyrholm bland andra de flitigt förekommande David Dencik och Mads Mikkelsen.

   Den senare även känd från den listigt utformade reklamen för Carlsberg - "probably the best beer in the world". 

Men det blev Den danska kvinnan för Dyrholm. Och jag börjar ana varför. Här kommer hon till sin rätt som den fullfjädrade aktris hon är. Kan ta ut svängarna. 

   Ohämmat ha sig. Slänga kläderna och fajtas naken.
   Jag, flitig TV-serieskådare, titulerar mig seriestrateg, älskar ovanliga serier som denna och sitter som trollbunden. 

   Den är corny och oförutsägbar, smått absurd och dråplig. 

Du överraskas hela tiden av vad som händer.  Även huvudrollsinnehavaren! Det sätter fart på serien. 
   Ingen rak, dramaturgisk linje. Huvudpersonen ställs nämligen gång på gång inför oväntade situationer, innebärande uppdykande problem som akut behöver lösas.
   Det kan vara grannar som verkar festa och droga mest hela tiden. Dånande musik nattetid får grannarna att ringa efter maktlös polis. 

   En flicka i trappuppgången har blivit gravid med sin pojkvän (tror hon, men det visar sig att han inte är den biologiske fadern). 
   Pojkvännen hotar med att lägga ut bilder på internet, foton föreställande de två i intima akter.

Ditte Jensen, som danskan heter och är legitimerad sjuksköterska, tar målmedvetet och handfast tag i problemlösandet. Med betoning på just handfast. 

   Hon har tjänstgjort som soldat i Irak, Bosnien och Afghanistan. Utbildad i närstrid. Tvekar inte att döda. 
  Det har hon gjort förr. Eller utsatt tillfångatagna för grym behandling, som skendränkning.
   Men samtidigt med den hårda sidan i sin person, hon är en kvinnlig Rambo, är hon extremt klimatinriktad a la Greta Thunberg, förebrår biltvättande grannar och motorgräsklippande figurer för vad de håller på med. 
   När de med diesel och giftiga preparat smutsar ner naturen och hotar de kvarvarande glaciärerna. 
   Odlar ekologiskt morötter i en plätta utanför flerbostadshuset. Beredd att, som Greta och hennes likar, ta till utomparlamentariska metoder. Till och med motorsabotage.
   Grannbarn med svårt skärmberoende, de sitter fastklistrade vid Ipads, mobiler och lap tops, tar hon sig an på sitt speciella vis. Jag ska inte avslöja hur. Hon är agerar, outnämnd, som invånarnas beskyddare. En feministisk kämpe - utan retorisk överrock.

Efter att ha, som jag föreställer mig, valt att bosätta sig på Island för att kunna leva ett mer privat och lugnt liv. Långt från krig och fasor. 

   Skuggad av PET (den danska motsvarigheten till Säpo), även av militärens säkerhetspolis. Med ett förflutet som agent.
   Det stannar inte här. Dyrholm dansar och sjunger, låter som Anne Linnet, som vore hon musikalartist! Imponerande. Det hade väl ingen trott om henne. 

   Snackar stundtals arabiska. En i ordets bästa mening sammansatt, för att inte säga outgrundlig, kvinna. 

Dyrholm får veckla ut sig som aldrig förr, demonstrera förmågor som varit oss tittare och beundrare okända. Dessutom delar Ditte i förbifarten ut råsopar mot oss fäaktiga svenskar som finner oss i allt. 

   Och hon är en sann antiimperialist, tillika USA-hatare. 
   Ja, jag säger då det. Vilken kvinna!

I fonden det Reyjkavik som min största favorit bland poeter, Pentti Saarikoski, besökte. Mest intresserad av det isländska brännvinet, med det otäcka namnet Svarta döden. 
   Samlingen Jag blickar ut över huvudet på Stalin, där Islandsresan ingår, högst läsvärd som allt han skrev. 
   Island och Reykjavik står på min bucketlist. Kanske, någon gång, att jag kliver ombord på Icelandair. Ganska så otippat, om jag må säga det själv. 

   Men efter att ha sett "Den danska kvinnan", så.