Jag har tröttnat på deckare, ett kanske gammaldags, men jag är ju förvisso en gammal stöt, namn på polisserier; tröttnat på alla dessa kriminalhistorier som ständigt visas på de olika kanalerna och plattformarna. Mord ut och mord in. Mer eller mindre våldsamt och blodigt.
Tjatigt blir det.
Om än hemskt i somliga fall. Äh, snarare våldsspekulativt med all denna hallonsylt som förspills. Blodet droppar, som vi, för att skrämmas, väste med ödesmättad stämma när jag var barn.
Nå, den danska serien Rejseholdet, på svenska Mordkommissionen (knasigt översatt) har jag tillsammans med min livskompanjon nyligen sett om på DR (text finns!). Fyra hääärliga säsonger. De kunde gott ha spelat in fler. Vilka skådespelare dom är, di danska! Man njuter.
Serien vinner hur lätt som helst över vår egen Beck med en efterhand allt mindre roll för Peter Haber. Helt törs de inte ta bort honom. Det vore som en pilsnerfilm (tycker inte om genrebeteckningen) utan Modéen.
Och så Hirdwall - ska du ha dig en stänkare? - som man naturligtvis inte kan ersätta. En av våra absolut största skådespelare. Framförallt i Lasse Molins manus och regi. Vem glömmer Midvinterduell eller Potatishandlaren?
Jag har mina favoriter bland deckarförfattare, som Chandler, Hammett och Spillane. De "hårdkokta" grabbarna. En sommar bedrev jag "industrispionage" på dom, deras sätt att skriva. Inga krusiduller, inget snirklande typ jollpettern Ranelid.
Rakt och enkelt. Pang på rödbetan. Åh, om jag kunde skriva så. (Inom parentes kan jag avslöja att mitt stilistiska mål är att skriva enkelt om det svåra. Låter det konstigt?)
Nå, nu har jag på SVT Play upptäckt en ny filur, ensamvargen Bergerac, som även givit namn åt serien, en remake enligt Google. Första säsongens sex avsnitt svepte jag i en enda följd häromkvällen, samtidigt som jag vräkte i mig en påse popcorn med smulregn som följd.
Dammsugare fram. Men gott var det.
Nu är jag inne på andra säsongen. Alla avsnitt är inte utlagda, jämrans också, så jag måste ge mig till tåls. Vad är det för dumheter, hålla oss trogna tittare på halster på det viset? Borde jag mejla Baehrendtz och klaga? Men han kanske inte jobbar kvar? Klagomuren, fortfarande?
Bergeracs hustru gick bort i cancer. Det sänkte honom. Tog till flaskan och det rejält. Men han förefaller i andra säsongen ha torrlagt sig själv. Är på bettet - bortom allt vad reglemente och hierarkier heter.
Han har en fruktansvärt jobbig, snacka om a pain in the ass, överklassvärmor (lysande i denna roll Zoe Wanamaker) som håller korpgluggarna öppna på honom och hans dotter.
i causal clothes, rufsig frissa och skäggstubb, modärnt förstås, är överkommissarie Bergerac (utmärkt spelad av Damien Molony) en förbaskat skicklig utredare. Men avundsjukt betraktad, förstås, av de mer medelmåttiga på polisstationen.
Påminner, med sina oväntade och intuitiva snilleblixtar, om La Cour i Rejseholdet. Och när jag följer den professionellt självgående Bergeracs agerande, struntande i alla chäfer, kan jag inte låta bli att associera till min idol Dr House.
Men, vänta nu. La Cour, som till råga på allt är synsk, är nog ändå oslagbar när det kommer till kritan.
Serien utspelar sig på ett mycket vackert Jersey (skattesmitarnas paradisö?) Har turistindustrin skjutit till kulor (sic!).
Se!
Bild: SVT Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar