Vad vore livet utan anekdoter?

Bokförlaget Korpen

 

Det fulaste man kan göra enligt en fyrkantig upsala-akademiker, en regelrätt (sic!) metodknutte, är att inom vetenskapen ägna sig åt anekdotisk evidens. Och jag som älskar anekdoter! Det jag lärt mig om livet, det har jag gjort genom anekdoter. 

   Nä, nu tog jag i. Förlåt. Men nog har arsenalen anekdoter, som jag samlat på mig, gjort livet lättare. Nä, det stämmer heller inte. Men definitivt roligare. Måste en anekdot vara sann eller falsk? 

   Den på sin tid, bland de välbeställda på Upper West Side i the Big Apple, legendariske skvallerbyttan och ryktesspridaren Truman Capote varnade för att man kan förstöra en god historia genom att fråga efter dess sanningshalt.
   Själv förlade han en frukost till flotta Tiffany´s i New York. Ett etablissemang där det, mig veterligt men jag kan förstås i vanlig ordning ha fel, aldrig serverats något frukost. Men en bok blev det. Som sålde. Och byggd på den spelades det in en populär förströelsefilm. 

   Det var väl ungflickssöta Audrey Hepburn i huvudrollen, om jag inte missminner mig.

Gunnar Adler Karlsson var min vän. Jag saknar honom mycket. Hans hustru Marianne berättade för mig om när hon hörde honom skratta hjärtligt inne på sitt kontor. Nyfiket frågade hon maken hur det kom sig. Jo, han satt med min bok Social Konst i sin hand. [1]

   I den lät jag lurifaxen Farbror Sixten från Sandviken framträda. Om anekdoten i den, med en swahilitalande präst, som Gunnar hejdlöst skrattade åt, var sann? Nja, nu följer vi Capotes råd. Bäst så. 

   Den som undrar över anekdoten, hänvisar jag till boken. Som jag själv sturskt kategoriserade pamflett. 

Den fantasifulle, påhittige Farbror Sixten var en av mina idoler när jag växte upp. Följande anekdot är sann, jag garanterar. Tumme på det. Dubbeltumme, som LG sade i TV-serien Molanders. Utspelandes sig i Alingsås. 

   Skid- och friluftsfrämjandet i Sandviken, där min far var engagerad, begav sig upp till Kungsfors nära Kungsberget i Gästrikland för att köpa mark av en bonde. Varför Farbror Sixten överhuvudtaget var med i bilen, det vet jag inte. 

   Men pappa ingick i delegationen och förtäljde mig vad som hände däruppe i skuggan av Kungsberget. Han lät irriterad. Arg på Farbror Sixten och hans "tokigheter". Vuxna karln.

   Farbror Sixten delade ut ett gott råd under ditresan: Tänk på att bonden hör dåligt. Så ni måste tala till honom med så hög röst som möjligt.

Sagt och gjort. Pappa och de övriga knackade på. Bonden satt väntande vid köksbordet. GOD DAG, vrålade en i sällskapet. VI ÄR HÄR FÖR ATT KÖPA MARK. En annan. Jag kan tänka mig att bonden såg förskrämd ut. 

   Undrade vad i hela friden det var fråga om. Hans hörsel var utmärkt. 

   Det finns andra anekdoter signerade den gode Farbror Sixten. Men de hinns inte med nu.

[1] En tidigare student till mig avslöjade att han läser boken en gång per år. Förmodligen för att inspireras.