Erik Christensen in memoriam

Jag känner mig rejält bedrövad och sorgsen. Fått idag veta att Erik Christensen (bilden) gått bort. Helt oväntat. Bara häromdagen delade han foton, han tyckte om att fotografera och var duktig på det, på sin Facebooksida. Och nu är han borta.

Så många gemensamma minnen från år som inte kommer tillbaka. En dörr till det förflutna har slagit igen. Ingen kvar att dela dessa minnen med. 

Vi lärde känna varann andra halvan av 70-talet. Jag hade fått ett anslag från ett statligt forskningsråd för ett projekt om svensk fackföreningsrörelse. Ett ämne som med min bakgrund bland metallarbetare i brukssamhället Sandviken låg mig varmt om hjärtat. 

Jag hade bestämt mig för att fokusera på lokal nivå, jag hade nämligen efter omfattande arkivstudier upptäckt att det öppnade sig en forskningslucka. Vad som erbjöds den hugade var i stort sett jubileumsskrifter om olika förbundsavdelningar. Ingenting annat.

Någon, jag minns inte vem, tipsade om att sociologen Sune Sunesson hade förbindelser med danska forskare som studerade arbetarrörelsen på lokal nivå. Jag kontaktade honom och han berättade om politologen, statsvetaren, Erik Christensen på Aalborg Universitetscenter. 

Med ett intresseområde nära mitt.

Så började det. 

Vi träffades under åren i Aalborg, i Upsala, på konferenser i Rødhus Klit, Köpenhamn och på Arresøhøj. Vid seminarier på Aalborg Universitetscenter. Medverkade samtidigt i två antologier. Han opponerade på min avhandling när den framlades i Upsala. 

Samarbetet var mycket givande för min del. Referensramarna överensstämde. Samhällsanalysen. Vi skickade böcker vi gav ut på varsitt håll till varann. Korresponderade, jämförde det politiska läget i Sverige och Danmark, utbytte personliga betraktelser. 

Vi blev nära vänner. Erik lärde känna min familj. Jag minns middagar hos honom och hans hustru Sonja i Gug utanför Aalborg. Sedan flyttade de söderut, till Løgumkloster.

Idén om en medborgarlön delade vi, båda stående politiskt till vänster, och han betydde mycket för mig i min tankeomsvängning från försvarandet av arbetslinjen till förfäktandet av en generell grundtrygghet.

Erik skrev en diger, imponerande och välunderbyggd, lunta om borgerløn, som det heter på danska. Som forskare var han noggrann och grundlig. Skamligt nog ledde det inte till en doktorstitel. Fast verket förtjänade det, med råge. 

Men ämnet var för kontroversiellt för de fyrkantiga bedömarna på universitetet. 

Jag fattar inte att han är borta. Vila i frid, Erik! 

FOTNOT Erik Christensen blev 81 år. Tidigare lektor vid Aalborg Universitetscenter. Medlem i BIEN. Lämnar efter sig en  omfattande produktion av böcker och artiklar.