Skolans problem är samhällets

Bokus

 

Värst är det på lågstadiet, där åtta- och nioåringar går, konstateras det i SvD 8 november 2026. [1]  Med "värst" åsyftas det ökande våldet i skolan. I samma artikel: "Facket har ställt krav på bland annat fler speciallärare, mobila akutteam och fler stationära akutskolor för yngre barn."

Det våld det pratas om riktas mot lärare. Dessa misshandlas av elever, exempel lämnas på det i artikeln, det går så långt att de måste ibland söka vård. Sjukskrivningar är legio. Jag befarar att många lärare kommer, eller åtminstone allvarligt funderar på, att rösta med fötterna, som det heter. Vägrar att stå ut i en ohållbar yrkessituation, lämnar skolan för att jobba med annat. Där ansikten inte behöver sys, gips läggas om på nytt, eller i i det dagliga arbetet mötas av våldsamma attacker från elever.

Häromdagen kom jag i samspråk med en person på konditori Fågelsången i Upsala som uppgav sig jobba med "bråkiga" barn. Längre än så hann vi inte, för det visade sig att han varit elitdomare i bandy och fotboll, namnen på kända idrottsprofiler flög snart i luften. Barnen glömdes  i hastigheten bort. Annars hade jag gärna hört honom om hur han har det med samma barn. Hur han hanterar det.

Det är sannerligen att ligga lågt när det talas om vad som krävs för att få bukt med en urspårad situation. Lärarfacket är tafatt, som alla fack. Men vad göra? Ingen poäng göra sig lustig över tafatta fack.

Det kan liknas vid onkologisk behandling. Identifierar man inte modertumören, utan endast metastaserna, fortsätter sjukdomen att växa.

Nå, kanske ingen lämplig metafor att jämföra samhället med en kropp. Biologisera det. Men vad som kan konstateras är att nu har vi att skörda effekterna av att vi inte vågat, eller snarare inte öppet fått, diskutera vad som hänt i Sverige. Per Brinkemo gör det i sin aktuella bok om hur Sverige radikalt har förändrats. [2]  Jag hänvisar till den.

Bara att konstatera: problemen i skolan är samhällets. Det är där lösningen finns och inte genom inomorganisatoriska, smått desperata försök att handskas med situationen.

Jesus Kristus och hans tolv följare, säger jag. 

Ljusår till min folkskoletid på femtiotalets Murrgårn i Sandviken, med morgonbön och klassrumsdisciplin. Betyg i ordning och uppförande. (Skall tydligen införas på nytt.) När det fortfarande fanns ett överjag i samhället. Gemensamma värderingar att följa, utan att ifrågasätta. Överjaget är borta, nu råder djungelns lag. Lärarkåren, en samhällets utpost, ett av offren.

(1) https://www.svd.se/a/KLv9e6/rekordmanga-fall-av-vald-i-skolan-ohallbart[ 2] https://www.lindelof.nu/vart-tog-det-valbekanta-sverige-vagen/?