Jobba aldrig, Edvin!

Genom giftermål kom jag att  tillbringa många somrar i Öregrund, i Roslagens fagra famn. Som en bland andra "badjävlar", som Lasse Molin också kallade sin satiriska tv-film, inspelad i Öregrund och Östhammar. Med en frustande och bullrande Ernst Günther, bland andra storheter, i en bärande roll. 

Den alldeles för tidigt bortgångne, mycket begåvade och produktive Molin, jag har sett allt vågar jag påstå av honom och inte bara en gång dessutom, härstammade själv från Östhammar, vill jag minnas. 

Edvin, efternamn och födelsedatum okänt, hette en glad, orakad liten man i keps och sliten kavaj, gärna en cigarill i mungipan, som knallade runt på gatorna i Öregrund, spelade dragspel och drog den vägen in en slant. 

Inte så få av de fiiina sommargästerna, särskilt damerna eftersom Edvin inte var främmande för att kärlekskrankt nypa dem i baken, tyckte han var en oduschad snuskgubbe, medan andra försvarade honom som ett pittoreskt inslag i sommaridyllen. Dragspel och svensk sommar - det är ju grejer, det! Förutom regn och matjéssill. 

Den semesterfirande borgarklassen, som gillade allmosor och filantropi, men inte att betala skatt till det offentliga, stack till honom en liten slant då och då. Och Edvin lyfte artigt på kepsen. Sedan snabbt till ICA nere i hamnen för att inhandla mellanöl. Jag såg honom dock aldrig berusad, nå, kanske salongsversionen, då. 

Jag tilltalade honom "Edvin", men annars gick han under namnet "Blomman". Det ryktades nämligen att han sålt pappersblommor tidigare i sitt liv. Tveksamt. Ryktades också att han varit med som hjälp på fiskebåt. Ännu mer tveksamt. 

För arbete låg liksom inte för Edvin, om man säger så - en kronblommare (!) av bästa snitt men utan sofflock, huskors och argsint svärmor. Det hade han med sig från fadern. Inte han heller den strävsammaste av strävsamma. 

Sant bortom tvivel är att fadern på dödsbädden kallade sonen till sig och med den svagaste röst mödosamt lyckades frambringa: Jobba aldrig, Edvin! Det allra sista han yttrade till sin son innan han definitivt släckte ljuset. Ett råd så gott som något, mycket välmenande och omtänksamt, från far till son. Vi vet, med facit i hand, att Edvin respektfullt lyssnade och tog det till sig. 

Nöjd och glad, jag såg honom aldrig annat än glad, var han, bara han fick sin slant till en pilsner. Inga extravaganta vanor att finansiera. Var han bodde - inget visste. 

Hur det lät när han lirade dragspel, det minns jag tyvärr inte. Men det var ju heller ingen huvudsak.