Den vär(S)ta fienden

Morgonen den 9 december 1969 bröt en vild, det vill säga icke sanktionerad av facket, strejk ut i malmfälten, i Svappavaara. Den trappades upp och kom att hålla på i 57 dagar. Med mycket starkt stöd, även ekonomiskt, från många människor runt om i landet.

 Pinsamt för S. LKAB var ju statligt. 

Men gruvarbetarna hade fått nog. Droppen var de så kallade 31 teserna. Ett auktoritärt, hårdhänt och omänskligt chäfskap skulle införas. Gruvarbetaren reduceras till en producerande maskin. Berövad allt människovärde.

Jag kom att känna flera i strejkkommittén. Främst Harry Isaksson och Elof Luspa. De besöktes däruppe långt från Upsala och universitetets ankdamm. Att komma hem till Elof och Maja Luspa i det avlägsna Puoltikasvaara, det var som att hamna vid vägens slut. 

Gästvänligheten varm och generös. Det bjöds på renkött, hjortron och vargtass. Elof hade köpt ut rödvin på Systemet i Gällivare. Vi från Upsala var ju rödvinsdrickare, visste han efter att hälsat på söderut. Själv tålde han inte vin. Och vinet han fick med sig var starkvin (!).

Livliga diskussioner uppstod. Men jag minns hur jag, uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem, studsade till när Harry sa: 

- Socialdemokratin är arbetarklassens värsta fiende.

Strejken föregicks av korkade uttalanden från horkunden Gunnar Sträng. De som påstod att det rådde antagonism mellan parterna på arbetsmarknaden var ute i ogjort väder. 

Sara Lidmans bok "Gruva" var inte representativ för hur det var på LKAB. Gubben svamlade. Långt från gruvgångarnas verklighet.

Gruvarbetarna hade inte "bara" LKAB emot sig. Utan även LO och S. Arbetsköparens förlängda arm.

På 70-talet togs MBL som en direkt följd av strejken och andra vilda strejker i dess spår. Ett försök att placera initiativet hos facket. "Tutan" som MBL kom att kallas. Bakband facket. Kan själv som tidigare facklig förtroendeman vittna om detta. Den arbetsrättsliga buren. 

Det har strejkats igen ganska nyligen uppe i malmfälten. Efter en dödsolycka, en ung kvinna. Men en mindre strejk. Arbetsmiljön i gruvorna förefaller värre än någonsin. 

Med facit i handen. Efter alla år. Ännu mer på senare år, efter Löfvens agerande med JÖK:en, kriminaliteten och välfärdens förfall är jag beredd att hålla med Harry. Men byter "arbetarklassen" mot "folket". 

Att människor går till SD? Ja, vem är förvånad? Löfven må gapa och brunsmeta hur mycket som helst. Han har förlorat all verklighetskontakt. 

Klassamhället starkare än någonsin. De ekonomiska och sociala klyftorna. Det skulle behövas en ny, stor strejk som rejält skakar om S och LO. 

Men det verkar mycket osannolikt. För att inte säga uteslutet. Det politiska läget mörkare än en gruvort. Och S har jag för den delen givit upp hoppet om för mycket länge sedan.