Intervju i Expressen, puffas stort för den på löpet, med numera världskända Greta Thunbergs far som tackar klimatet för att hans dotter mår betydligt bättre. 12 år gammal diagnostiserades hon med asperger.
En diagnos som jag tror inte längre överhuvudtaget används. Studerar man den biokemiskt influerade psykiatrins föga humana men desto mörkare historia finner man att diagnoserna skiftat.
Avhängigt vad den profitjagande läkemedelsindustrin hittar på. Preparaten styr diagnoserna. Först psykofarmaka, sedan lämplig diagnos. Tågordningen kanske vad man i sin naivitet ville tro var den omvända.
Greta gick in i en djup depression. Avslöjar pappan. Blev apatisk. Talade inte. Slutade äta. Hennes föräldrar tog båda time-out för att kunna vara med henne. Inget hjälpte. Men så kom klimatengagemanget. Eller fanns där redan, latent. Men väntade på förlösning.
Greta började genast må bättre när engagemanget bejakades och ledde till utåtriktad handling såsom att strejka för klimatet - fråga mig inte vad detta "för" mer konkret innebär - utanför riksdagshuset.
För att solidarisera sig med dottern lade föräldrarna om sin livsstil med svåra ekonomiska konsekvenser. Modern, tillika operasångerska, slutade flyga vilket innebar att tacka nej till utlandsengagemang. Där hon hade sina största intäkter. Fadern blev vegetarian.
Föräldrarnas solidaritet gladde Greta, bidrog till att få henne på bättre humör.
Nå, det var väl det man anade hela tiden. Att det handlade om Greta och inte klimatet. Om Greta nu mår bättre, kanske slipper personlighetsdeformerande medicinering, är det ju bara att tacka vädergudarna.
Projektiv identifikation, kanske en seriös terapeut skulle säga.
Råd till alla psykiatriker ivriga plocka fram receptblocket: skriv inte ut psykofarmaka. Ordinera ett samhällsengagemang av något slag. Släpp gärna diagnoserna. Dessa etiketter som klistras på individer, även barn, enkom för att de är annorlunda.
Förmodligen mer känslomässigt levande än vi andra mumier.
Klimatdiskursen är vad som gäller dessa yttersta dagar Jag testar filmen "First Reformed" på Netflix om en tvivlande, grubblande präst som drabbas av mycket svår klimatångest. Virar in sig i törnekrona ser det ut som. Kröner sig i blod och plågor - som Jesus.
Det ger ett mycket påhängt intryck, detta med klimatets roll i den alltmer ansträngda storyn. Den duktige Ethan Hawke i huvudrollen brottas med en hopplös uppgift. Det syns på honom.
Men så är det väl numera. Klimatet måste vara med när man skjuter film. Annars inga stålar. Och annars inga Gretor i publiken.
Snart skall det väl också inte bara jämställdhetsintegreras inom högskolorna. Även klimatintegreras. Vänta, mina forna kolleger, snart kommer det ideologiska, ovillkorliga påbudet från Lövin och kompani! Bara att "leverera", som det hemska modeordet lyder.
Nota bene: Ingen av alla dessa högskolechäfer känner väl någon klimatskam vad anser arbetsklimatet. Så det lär förbli dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar