Från Konsul Göransson till gigekonomin

Josef Nilsson är ökänd i den svenska fackföreningsrörelsens historia. Gule Josef kallad. En splittrare och arbetsköparlakej. I början på förra seklet ankom han Sandviken i syftet att starta en gul fackförening. (Gul i motsats till röd.) Styrd av arbetsköparen. 

De fackligt medvetna metallarna hade förvarnats om att gulingen var på ingång. Han hann knappt kliva ned från tåget på Sandvikens järnvägsstation innan han resolut jagades bort under hugg och slag. 

Sedan visade han sig aldrig mer i Sandviken. Metalls avdelning 156, således ett högt organisationsnummer inom förbundet (sent kom fackföreningen till), kunde bildas. 

Företaget befarade att man fått in socialismen och hatet bakom grindarna till det "idylliska" klassamarbetsbruket. Jag skrev om detta i min avhandling Från Konsul Göransson till MBL (1979). 

En avhandling om vad som hände med det lokala facket, från kamporganisation till medlemsoberoende, jag försökte kartlägga bakgrunden utan att driva förenklande förräderiteser. Rönte hård kritik från de maktfullkomliga inom LO, bland dem självaste ordföranden Gunnar Nilsson. 

Byggnadsarbetarna har drivit kampanj mot utifrån kommande, oorganiserade arbetare eftersom de medverkar till  att lönerna dumpas och arbetsvillkoren försämras, under parollen: Gå med i facket eller åk hem! 

De kampanjande beskyllts för främlingsfientlighet. Som kunde det reduceras till det.

Från mitt köksfönster noterar jag långtradare, de flesta registrerade i Bulgarien och Rumänien, utanför Gevalia. De kan stå där i flera dygn medan det väntas på lastning och att få checka ut. Förarna sover i bilarna. För att vakta dem mot stölder.

Många gånger trafikfarliga fordon med allvarliga brister. Det förekommer dessutom att chauffören använder flera körjournaler för att lura polisen vid kontroll. 

Jag utgår ifrån att förarna har F-skattesedel. Vet att de tjänar uselt. Ett minst sagt torftigt liv, långt hemifrån. Jag ser tomburkar, efter måltider som intagits i hytten, slängda utanför bilarna, observerar chaufförer slå ihjäl väntetiden med hjälp av sina iPads.

Var är Transport? (Att de EU-krypande politikerna ger blanka f-n i detta, bara att konstatera.) Varför gör de ingenting? Var är solidariteten? Facket bakbundet av EU-direktiv? 

Plus att det är känsligt i denna förvridna samtid. Kan framkalla demonstrationer. Även i Gefle gott om den politiska korrekthetens pappenheimare som inte tänker längre än näsan räcker. 

Jag tipsade min bekant, dåvarande nyhetschefen på Gefle Dagblad, föreslog det skulle göras ett reportage, intervjua förarna om deras villkor. Hon tackade för tipset. Sedan hände ingenting. Känsligt att ta i även för henne uppenbarligen.

Så - ingenting händer. Dumpningen fortsätter och de utifrån kommandes eländiga situation. Samtidigt som den svenska åkerinäringen inte har en chans att konkurrera. 

Att särbehanda dessa utifrån kommande, lämna dem ifred, är att ta i från dem deras eget ansvar. De vet vad de gör, oavsett vilka motiv som anförs. De dumpar och försämrar - för alla. De är inga offer. Klart att de inte skall särbehandlas. 

Det värsta är inte "bara" förarna som är oorganiserade. I den växande gigekonomins spår vinner facket inga medlemsskaror, finns ingen solidaritet. Och meningslöst uppmana "åk hem!". 

Idag skulle avhandlingen heta Från Konsul Göransson till gigekonomin med underrubrik Intet nytt under solen. 

Bild: Valhalla i Sandviken, där Metalls avdelning 156 konstituerades 1906. I närvaro av representanter för företagsledningen (!).