Nu flödar, inte oväntat, inläggen på nätet efter skolskjutningen i Örebro. Jag har föga lust att bidra till den allmänna, obearbetade, upphetsningen. Med det ena vilda ryktet efter det andra som delas.
Men jag kan inte låta bli att reagera, med stigande skepsis, över hur vissa kategoriskt och tvärsäkert formulerar sig om vad som skedde. Som om de hade tillgång till insidesinformation som jag definitivt inte har. Och det gör mig fundersam.
En sedan länge pensionerad ledarskribent från socialdemokratiska Arbetarbladet "vet", tydligen från "säkert håll", att förövaren var högerextremist. Och att hans skjutande utlöstes av rasistiska, främlingsfientliga motiv.
Några bevis eller fakta anförs inte för att underbygga dessa tvärsäkra påståenden. De kunde lika gärna vara gripna ur luften.
Jag försöker förstå mig på denne man. Varför han skriver som han gör på sin FB-sida. Och det i ett mycket tidigt skede. Som om han snabbt rycker ut för att avslöja, enligt hans förmenande, hur det ligger till. Innan någon annan version hinner presenteras.
Och som kanske nyanserar den "färdiga" bilden. En nyansering som riskera att störa hur man av politiska skäl vill få det till att det skall vara.
Jag inbillar mig att det finns flera förklaringar. Mannen är djupt besviken och frustrerad över att hans älskade - kanske prövas kärleken när S i fråga efter fråga säljer ut sig och sitt program - socialdemokratis kärnväljare överger S för det honom förhatliga SD.
Så det gäller att knipa varje chans att svartmåla och skuldbelägga SD. Ändamålet helgar medlen. Upprepas ett påstående tillräckligt ofta, och med emfas, biter det sig fast. Åtminstone hos den som inte tänker kritiskt, utan låter sig svepas med.
Där finns också, inbillar jag mig, frustration över att han inte längre har tillgång till den plattform som ledarsidan erbjöd. Och där han i offentligheten kunde förvärva ett rykte som retorisk provokatör och frän polemiker.
Någon stor stilist var han däremot aldrig. En spalternas Sonny Liston.
Nu har han "bara" FB. Räcker inte långt för en publicistisk narcissist. Och så förlorar han vips allt vad omdöme och sans heter. Utan att kunna hejda sig.
Jag vet inte mer än någon annan som utifrån och på distans har att förhålla sig till tragedin i Örebro.
Men det jag har kunnat utläsa, så här långt, är att skytten var en utanför samhället ställd, "misslyckad" figur som ville hämnas på samma samhälle och dess sociala myndigheter för illa behandling.
Förvirrad och ensam [1], med tillgång till skjutvapen. Några explicita, ideologiska motiv kan jag inte urskilja. Fortsättning följer. Och jag slår inte fast någonting. Jag vet alldeles för lite.
Näthetsen har satt i gång och sticker i väg. Tonläget allt högre. Alla förblindade SD-hatare vädrar morgonluft. Alla, som i likhet med den forna ledarskribenten, "vet" och har bilden klar för sig. Inga fakta som trilskas eller bjuder motstånd tillåts.
Jag känner vämjelse. Inte hedrar anstormningen och utfallen de ihjälskjutna i Örebro.
[1] Någon påstod att skytten diagnostiserats med "autism". Jag har ingen aning om hur man "vet" det i så fall.
Foto: Dennis Petersson, Corren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar