Det är vår i luften när vi kliver av UL:s fullsatta dubbeldäckare, kostar bara 29 kronor att åka från hemstadens perronger, på Upsala central. Utanför fönstret under resan bruna åkrar som snart (?) skall stå gröna. Som de redan gör i fagra Skåneland.
Varför någon frivilligt, läs undertecknad, valt Gestriklands med mörka, dystra skogar rikligt bevuxna och svårforcerade landskap framför Skånes öppna slätt, där blicken fritt må flaxa omkring utan att fastna, kunde tyckas vara en svårknäckt gåta.
Nå, val och val. Vem väljer att födas eller platsen ifråga? Till världen kom jag på BB i Gefle såsom en i en av de sista efterkrigskullarna. Sedan snabb transport till Sandviken och uppväxten där i skuggan av Verket.
Samma år jag fyllde nitton till Upsala, undkom fabriken. Därefter tjugo år på olika adresser i vad som åtminstone förr benämndes lärdomens stad.
Det fanns längre fram i livet, efter avlagda examina och många års tappert, uselt avlönat trälande inom den allt trängre högskolevärlden, ett erbjudande om att flytta till Lund för att jobba på universitetet. Men jag nappade inte. En kan undra varför.
Kanske svårartad förändringsobenägenhet, egendomligt ord i och för sig, som slog till. Man vet vad man har. Och så vidare. Tryggheten framför allt! Och jag hade dessutom hört att vintrarna i Skåne inget är att skriva hem till skidåkande moster Emma i Horndal om.
Tja, tjänsten inom ämnet företagsekonomi kanske ändå inte var så lockande. Jag väljer (!) att se det så.
Mödosamt tar vi oss på stelbenta apostlahästar uppför den branta backen, "Mount Everest", som leder till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Passeras av spänstiga ynglingar.
Irriteras, avundsjukt, att de till skillnad från det strävsamma paret till synes utan att behöva andas pinnar på uppför backen som om de aldrig gjort något annat. Samtidigt som de, ryggsäcksbehängda, pratar oavbrutet sinsemellan.
"Dom där bli gamla, dom också, vad det lider." Försöker vi trösta oss med. Hur idiotiskt det än låter, tycker jag att det föreligger en inbyggd orättvisa i den mänskliga jordavandringen. Att människor föds på så olika födelseår.
Nya unga tillkommer hela tiden. Livsdörrar öppnas. Medan de för oss andra, gammeltrötta, stängs.
Jag förväntar mig att det skall vara som vanligt. Tjocka lagböcker framför studenterna i Carolinas läsesal. Inte vet jag vad de siktar på att bli för slags jurister. Men jobb vill de ha. Läsa för bildningens skull står inte högt i kurs. Bildung macht frei. Men hellre löneslav än fri.
Annat på min tid. Jag skänkte aldrig, lovar och svär, minsta tanke åt "jobb" eller vad som skulle komma efter utbildningen. Hur jag skulle försörja mig. Jag läste det som jag kände för att läsa, utan att snegla på någon arbetsmarknad.
Det fick visa sig vad som sedan skulle dyka upp.
Min sista högskola där jag var verksam, i Gefle, slår på annonstrumman med skräddarsydda utbildningar för blivande ingenjörer. (Bilden ovan.) Delar av utbildningen betald.
Den näringsliv och arbetsmarknad extremt välanpassade högskolan - kritiskt tänkande portförbjudet - förnekar sig inte. Glöm bildning - ett rejält jobb måste du ha! Du är väl anställningsbar!
Tillbaka till de gamla, tyska filosoferna! Till vederkvickelse grotta ned mig i de onyttigas eviga rike. Samtiden är inte min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar