Skriftställarens politiska samvete

Foto: Dagens Nyheter

När det i dag röstas hemma i Sverige befinner jag mig på rödvit mark. I Tversted, Vendsyssel, Nordjylland. Hit åker vi varje höst. Vanligast fyra veckor. Denna gång dock fem. 

En vecka tidigare än annars. I hopp om brittsommarvärme och inte bister höstkyla med vindar som ilsket tjuter runt stugkvisten. Åtminstone en veckas respit. Innan efteråret, som dansken säger, tar landskapet i besittning.

Tidigareläggningen märkte vi när vi 5 september rullade av färjan i Fredrikshamn. Efter diverse krångel som försenade proceduren. Vet inte vad. Eller varför. 

Men lång tid tog det. Inte som annars. Kanske någon bilförare som somnat över sin öl på restaurangdäck och missat att det kallats till nedgång till fordonen.

Vid ankomsten till huset på Spættevej utanför Tversted by var det inte bäcksvart som förra året. Ljus dröjde sig kvar på himlen. Detta magiska, skimrande ljus i fagra Krøyerland.

Uppackningen gick ovanligt smidigt. 

Sen ett avsnitt med Barnmorskan i East End. Denna underbara serie som vi ser om och ser om.  

Hann jag med att rösta innan vi lämnade fosterlandet? Nix. Jag har inte, liksom Reseledaren (livskompanjonen), röstat på många år. Skulle inte falla mig, eller oss, in.

Legitimera detta usla skådespel, denna parodi på demokrati och folkstyre, där man förväntas bete sig som valboskap, rösta och sen ligga lågt som undersåte tills det dags igen, om fyra år. 

Så att kohandeln, ränksmideriet och schackrandet bakom kulisserna kan fortgå ostört över huvudet på folket. Utan att några allvarliga samhällsproblem löses. 

Aldrig.

Efter en valkampanj med mer eller mindre osmakliga och hätska utfall hit och ditt. Beskyllningar. Svartmålning. Tomma floskler på affischer (betalt av oss skattebetalare). Man kunde må illa för mindre.

Du måste göra din plikt som medborgare! Du måste gå och rösta!

Jag gör min plikt som tänkande, oberoende intellektuell. Lyssnar till mitt politiska samvete.

Därför inte heller blankrösta. Illa nog. Också legitimerande av avsaknaden av folkvälde.

Uppvuxen, som väl många vet vid det här laget, i en socialdemokratisk familj med en inom och för partiet aktiv mor. Hon satte en ära i att rösta. 

Men det vete sjutton hur hon skulle ställa sig i dag. Uppvuxen med den framväxande välfärdsstaten. 

På väg att monteras ned och slaktas. Opportuna Nato-sossar. Vindflöjlar. 

På min mors tid politiker av en helt annan kaliber än dagens medelmåttor och nollor. 

Som lever det goda livet på skattebetalarnas bekostnad.

Prognoser har det varit hit och dit. Spekulationer om vilka som skall bilda och sitta i regering.

I couldn't care less.

Där, vid horisonten, Vesterhavet. Evighetsperspektivet.  Långt till Sverige och valurnorna. 

Frihetskänsla i bröstet.