 |
| Bokus |
Rubrikens andemening brukar tillskrivas dramatikern Bertolt Brecht. Han som också påstods ha rekommenderat de styrande i DDR att byta folk om det senare inte passade dem. Efter juniupproret 1953.
Det utsagda om maten och bildningen slår mig när jag läser en recension i Svenska Dagbladet 22 oktober av en från tyskan översatt bok: Allt vi inte minns. Till fots på min pappas flyktväg.
All heder åt det lilla förlaget Pröckel & Pröckel, ett namn snarlikt det på en av Anders Björnssons favoritrestauranger i Wien, som står för utgivningen.
Vad gjorde vi utan dessa små förlag, av största vikt kulturpolitiskt sett? Vågar sig på utgivningsprojekt av närmast ekonomisk självmordskaraktär.
Boken är skriven av en författare jag skam att säga aldrig förr hört talas om, Christiane Hoffmann.
Fördrivningen av tyskar efter andra världskriget är ett nedtystat kapitel i historieboken. Kanske enligt uppfattningen att de fick väl bara vad de förtjänade. En kollektiv skuld skulle betalas. En tysk är en tysk och per definition en nazist.
12 miljoner tyskar fördrevs från Sudet och andra tysktalande områden i Europa. Spelade ingen roll att de funnits där i sekler.
Hoffmans far flydde i all hast från Schlesien undan Röda Armén våren 1945. Dottern har gått i hans fotspår, upprepat hans flyktväg, prövat på vad en dylik marsch kostar i umbäranden.
Utan att ha Röda Armén i hasorna. Och hon tycker sig med ens förstå Merkels hårt kritiserade uttalande "wir schaffen das".
Kunde Tyskland ta emot mängder av flyktingar efter andra världskriget, borde det vara möjligt även nu. Ansåg Merkel. Svaret har vi, med facit i hand.
Brecht visste att livhanken kommer först. "Die Wahrheit ist immer konkret" löd mottot uppklistrat över dörren till hans arbetsrum i Östberlin.
Jag kan inte låta bli att tänka på honom när jag hör om politiker och andra som bekymrar sig över att människor inte läser, att neoanalfabetism breder ut sig, AI ersätter kunskapssökande. Bildning står inte högst på dagordningen.
Jobb och krubb kommer före.
Varför moralisera över detta? Ondgöra sig? Människor har fullt upp, Ska vi begära att de också ska ha tid för bildning? Brecht visste han.
Först publicerad på lindelof.nu 22 oktober 2026
På tal om tid för bildning: Jag är som du vet sen tidigare och likväl som du sprungen av enkel arbetarbakgrund och allt vad det nu för med sig. Du vet. Du har koden. I dag fyller jag 60 år. F n vet vart åren tog vägen. Lätt influeras av skriftställarens oro för åldrandets komplikationer. Pratade nyss med Johan, från organisationsfördjupningen -90–92: Han mår f ö bra efter hjätrstoppet o infarkten här i våras. Men man stannar ju upp och tänker till och reflekterar över livets grundvalar., eller hur. Vilken ynnest ändå att få dela erfarenheter under snart 40 år samt även och inte minst att du finns kvar och kan dela desamma. Behöver väl eg inte skriva det en gång till, men organisationsfördjupningen och ekonomlinjen i Sundsvall -87–92 m dess, fokus på vetenskapsteori, genom dig Lasse, har i stora drag gjort mig till den jag är. Nåt som öven f ö AI lyfter som nåt förtjänstfullt: att jag under ”din storhetstid” hade förmånen att bli handledd av dig i uppsatsskrivandet, och Winnicott o kopplingen til organisationens ”liv” och tillkortakommanden hade AI f ö koll på. Särskilt ”kul” att få en träff m oden och din genialiska formulering: ”Är det bara hos mig som isen bubblar under ytan på pälsen”. .Tack! Så
SvaraRaderakanske AI även kan bidra till bildning efter alla omständigheter.