Ful sockerdricka

Foto: eBay

”Ful sockerdricka”, min salig mors varnande benämning på rusdrycker. Hon var så gott som nykterist, smuttade i bästa fall på ett glas lättvin, hade som regelbunden kyrkobesökare svårt för nattvardsvinet. Det var ju starkvin. Man måste vara försiktig med spriten.

Skötsamhet ett arbetarklassideal. Rent under. Nyktert lefverne. Upp i ottan för att stå vid maskinen. Bita ihop och ta sitt ansvar, inte klaga i onödan.

Hon hade sett för många mansslokar på Bruket som ”festat” och gått ner sig. Hon var rädd att hennes ende son också skulle trilla dit. Han tycktes nämligen till hennes fasa begiven. Född med ett saltkorn i halsen.

Du hade ögonen på dig där på Bruket, tro inget annat. Där fanns en sträng barnavårdsnämnd som det kunde anmälas till om man tyckte någon ung adept borde synas närmare, krävde myndighetstillsyn.

Och en lika sträng nykterhetsnämnd. Det gick inte an att upprepade gånger iakttas pirum ute på Bruket. Skriftlig varning kunde följa som ett brev på posten.

Hjälpte inte det, polistransport till torken för att nyktra till och bli en ordentlig samhällsmedborgare. Sluta vingla omkring.

Långt senare, när jag med två små barn och pluggande hustru extraknäckte på Ulleråkers mentalsjukhus utanför Upsala för att dryga ut studielånet, arbetade jag från och till på alkoholkliniken.

Tillsammans med bland andra en sjuksköterska med erfarenheter från en hårdtork utanför Katrineholm.

Den behandling som där tillhandahölls, av sadister till personal, var inte att leka med. Inga silkesvantar, som på Ulleråker. Tas ned skulle alkisarna.

Samma sjuksköterska, något år äldre än jag, död sedan länge, röd i sin politiska uppfattning, hade suttit i dåvarande VPK:s partistyrelse.

Inifrån den kunde hon för mig avslöja hur partiledaren C H Hermansson kunde ta till lipen för att få de andra, svårhanterliga styrelseledamöterna att gå på hans linje.

När inget annat hjälpte, hur han än vädjade, bönade och bad, argumenterade och försökte övertala. Tårar klämdes fram. Snacka om manipulerande förmåga från kvinnornas CH. 

För nog var han det. Till och med min socialdemokratiska, antikommunistiska mor fann honom ”tjusig” när han debatterade i tv inför riksdagsvalen.

När jag ser den nuvarande partiordföranden, opportunisten, minns jag hans tårar.

Nå, beläst var han, den gode C H. En intellektuell partiledare. Kompis både med Peter Weiss och Jan Myrdal. Författade några läsvärda fackböcker. En om monopolkapitalet i Sverige. De rika familjerna. Wallenberg och kompani.

Under min uppväxt var Sverige ett "torrare" land. Med strikt reglering av alkoholintaget, även efter Motbokens avskaffade. Inte så lätt att få tag på sprit som nu. Med arrangerandet av after work titt som tätt. Fritt fram att dricka även på vardagar. Som gjort för en begiven att trilla dit.

Liksom i Upsala när jag kom dit i slutet på 60-talet. Spriten flödade på studentnationerna. Billig var den. Skördade sina offer.

FOTNOT Utdrag ur den kommande boken: Efteråret i Tversted.