 |
| Sokrates - Wikipedia |
Han är inte det entreprenörsmässiga geni han vill framstå som i sin personal branding, som företagsekonomerna säger. Utan snarare en skrupelfri doer som vet att spela sina kort väl. I en samvetslös samtid där etik och moral betraktas som anakronismer.
Nå, låt dem som vill åka runt och glänsa i sina Teslor. Bland dem de som fått för sig att bilarna kan köra sig själva, med ödesdigra konsekvenser till följd. Svåra olyckor. Illusionens höga kostnader. Postcivilisationen slår tillbaka, straffar alla med hybris, eller?
Musk förespeglar, med de utopiska drömglasögonen på, att planeten mars skall bli en gated community, ett grindsamhälle, för miljardärer som vill slippa ha oss fattiglappar nära sig. Han sticker, i likhet med likasinnade, inte under stol med att demokrati är inget för honom.
Snarare verkar han för en penningkrati, ett pengavälde med miljardärerna som de styrande. Förmögenhet slår kompetens. Kryptovaluta dollarn. Glöm Sokrates och de gamla grekernas arv med frågorna om livets mening. Världen tillhör feta bankkonton och tomma skallar.
Musks gäng, som hatar att betala skatt till det allmänna, har pratat om autonoma parallellsamhällen, där eliterna kan slå sig ned. Det sker redan. Nationalstaten är snart ett minne blott. Det är andra strukturer som gäller.
Ska vi glömma Sokrates, kan vi lika gärna glömma EU och von der Leyen. Även om hon och de välgödda byråkraterna i Bryssel in i det sista kommer att pungslå oss för att underhålla dödandet i Ukraina.
Den samtida technofascismen döljer inte sina avsikter. Det mest skrämmande är att allt eventuellt motstånd är som bortblåst. Kanske bottnande i att man, vi, inte vet mot vem det skall bjudas motstånd: börsen, aktiekurserna? Ge Musk på truten, vad hjälper det?
De flesta av oss vanliga dödliga har inget har att hämta i Musks antisamhälle. Snarare är vi överflödiga. Som det varnades för redan i boken Globaliseringsfällan. [2]
Orwells 1984, Boyes Kallocain - milda västanfläktar i sammanhanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar