 |
| Bild: Wikipedia |
Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men nog kan de räknas till fler än på ena handens fingrar, jag med tevens benägna hjälp reser den första dagen i julmånaden till gamla Haga för att på Skolgatan återse mina kära vänner, skrothandlaren Albert Karlsson (spelad av Sten-Åke Cederhök) och sonen Herbert (Tomas von Brömsen).
Tack, Öppet arkiv på SVT, som gör detta möjligt! Genom den av er behållna Julkalendern från 1982.
Jag skaffade en dvd för säkerhets skull, jag kunde ju inte veta vad han Baehrendtz (som tv-chefen alltid kommer att heta för mig) och kompani riskerade få för sig för tok med programtablån, för flera år sedan med Albert och Herberts alla upptåg samlade.
Men den behövs inte.
Vår nuvarande tv, som jag inte har lärt mig att sköta med alla finesser, om sanningen skall fram, trots mycket goda pedagogiska instruktioner från Markus på Power som till och med kom hem på elsparkcykel (vilken praktgosse!) till gamlingarna för att bistå oss, har heller inget uttag för en tocken en.
Om de där tidöarna, med den reaktionära sprattelfiguren Kristersson i spetsen, skulle lyckas med sitt projekt att stuva om public service så säger jag bara: - Ge fan i Öppet arkiv!
Jag behöver, skriv upp det, varje 1 december återvända till det folkets Haga som inte längre finns. Men som jag hann uppleva innan kulturvandalerna var framme med sina grävskopor.
Samma, skattefinansierade till råga på allt, vandaler motiverade sin framfart med "sanering" och ”uttjänta rivningskåkar”.
Med berått mod förstörde de sedan den människovänliga livsmiljön
Haga. Var bodde de själva? I fiiina Örgryte? Eller höginkomsttagarnas Askim?
Det fordom varvens och stuveriets proletära Göteborg jag besökt under årens lopp, och med stort vemod i sinnet minns, finns inte längre. Men det var inte ödesbestämt, utan orsakat av politiska beslut.
Jag och många med mig, icke minst göteborgare, skakar på huvudet.
Hur kunde man släppa storkapitalisten Skyskrape-Storgalen innanför stadsgränsen? Milda maränger!
Och hur kunde man, slickande Volvo där solen inte skiner, bejaka idén om en den vackert belägna staden uppbrytande "västlink", eller vad sjutton det destruktiva tilltaget heter?
Numera kan vi inte ta oss med Toyotan till Stena Line och färjan till Danmark utan att vi åker på en "trängselavgift".
Vad är det för sabla dumheter! Vi passerar Järntorget och biografen Draken, gömda där uppe någonstans bakom alla skrapor, så fort vi kan, högst två gånger per år. Inte TRÄNGS vi.
Men kan det dras in pengar från vanliga, hyggliga själar så gör myndigheterna det.
Och vanliga, hyggliga själar är som de är. Böjer sig utan att protestera. Även rabulisten Ekstrand och hans fru.
Jag kan de flesta replikerna i denna oöverträffade, SVT-sända julkalender utantill. Men vad spelar det för roll.
Hjärtat värms ju vid varje ny tittning av den nära relationen mellan far och son, värms ännu mer för att jag saknade en sådan relation med min egen, tystlåtne far.
Att Albert hela tiden tjötar på Hebbe lelle, den snälle sonen som gör allt för den barnsliga fassan, hör till. Kärleken mellan dem förblir orubbad.
Så som det alltid borde vara mellan fäder och söner.
I stallet står den trogna kampen Herkules. Bara att spänna för honom och sedan rulla ut på gatorna för att samla skrot, plikttrogne Herberts uppgift i alla väder.
Medan fassan kanske smyger sig ned på Kafé Japan för en porter.
Äntligen dags igen!
Även publicerad på 8 dagar 2025-12-01
