Jag minns när jag var ung, jag skriver hellre yngre, det låter bättre, att jag log i mjugg åt grånade människor när de beklagande suckade över att tiden går så fort. Och åren allt fortare. Nu tillhör jag själv den åldrade skaran.
Och jag läser, likt seniora före mig, dödsannonserna först av allt i morgontidningen. För att ta reda på om jag står med, eller måste upp på hästen för en ny dag. Äsch, jag försöker skoja.
Inte riktigt sant om dödsannonsernas morgonläsningsprimat (än sitter takterna från Upsala i, hörs på ordvalet). I GD brukar jag starta med det senaste om Brooklyn Tigers. Framförallt är jag nyfiken på skadefronten. Kan Bobby spela efter att en puck under träning farit upp i ansiktet och slagit ut tänder?
Vad med Greg? När kommer "Berra" tillbaka? Hur länge måste vi vänta på backresen?
Och jag kikar efter om sportchefen, förre Brynässpelaren, Alsén fått för sig att värva ytterligare något stjärnskott. Eller någon slocknad stjärna.
Betänker han, tillräckligt, vad det kan betyda för den fungerande gruppdynamik som gjorde Brynäs så bra i allsvenskan och första säsongen i SHL efter återkomsten?
En enda felvärvning kan riskera att rubba denna. Förresten, jag störs av att Alsén och kompani säger att de letar spelare på "marknaden". Företagsekonomisering av sporten.
Apropå hockey lunchade jag (fiskgratäng) - till seniorrabatt - med vännen Kjell i förrgår på Agnes Kulturhus i Gefle. Agnes, som ersatte det gamla trångbodda biblioteket, är absolut ett lyft för stan. Sedan må de sedvanliga gnällspikarna muttra vad de vill i insändarspalter och annorstädes.
Kjell, meriterad före detta coach, känd i vida hockeykretsar. Vann OS med juniorkronorna. Assisterade "Ankan" Parmström i Tre Kronor. Inte dåligt på min ära. Kjell och jag drev med gemensamma krafter, inkluderande en hel del uppsökande verksamhet runt om i länet med hjälp av bil, igång utbildningen Sport Management på högskolan i Gefle.
Edsbyns bandylag och Sandvikens IF:s fotbollslag tillhörde de uppsökta. Vi dök likt gubben, snarare gubbarna, i lådan upp i omklädningsrummen. Även Brynäs pojkspelare träffade vi. Uppe i Gavlerinken. Och Gefle IF i en sammankomst på Silvanum.
Tack vare Kjells kontaktytor lyckades vi locka profiler som Ove Molin, Janne Larsson, Tommy Sjödin, Anders Wikström med flera att hoppa på utbildningen. När de rörde sig i korridorerna uppe på Kungsbäck studsade många studenter till. "Kändisar"!
Nog måste det sägas ha varit fin reklam för högskolan. Exponering.
Men utbildningen lades ned efter blott ett år. Jag kan bara förstå det som att den kursansvarige, undertecknad, inte tillhörde ledningens kelgrisar. Hålla på och starta utbildningar utan att först förankra dem ordentligt internt, tröska dem genom det korporativa systemet! Vad är det för fribytarfasoner!
Samtidigt som det på de företagsekonomiska kurserna pratades om vikten av intraprenörskap, I´m just saying.
Jag skakar på huvudet, skrota en både regionalt och nationellt uppmärksammad utbildning med sådana potentialer! [1]
I går ännu en gång till Upsala, en dryg timma bort, dit med UL till det facila priset av 29 kronor. Varje 17:e december, dagens datum, minns jag min disputation i ett råkallt Upsala. Snödrivor och långkalsonger. Året var 1979. Fyrtiosex år sedan. Det är inte klokt. Vart tog åren vägen?
Allt ståhej runt avhandlingen, det började redan innan disputationsakten, med dess hårda LO-kritik, roade till en början. Nej, bättre säga att det livade upp mig. Sådan är jag. Men sedan blev det för mycket.
Alla som hörde av sig från land och rike runt. En hel del ljusskygga figurer. Palmehatare. Marken började gunga.
Vilka intelligenta slutsatser kan dras av tillbakablickarna, att stämma till eftertanke? Kanske inget mer utöver att tiden går och allt fortare.
[1] Högskolan i Gävle har inte ett specifikt program som heter "Sport Management". Däremot erbjuder de Idrottsvetenskapliga programmet med inriktning hälsofrämjande livsstil. (AI 2025-12-17)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar