söndag 22 mars 2026

Medan krukväxterna sover i fönstret

Foto: HBO Max.









Om en film eller TV-serie föregås av ett till synes förpliktigande ”based on a true story” skruvas förväntningarna genast upp hos mig. Som om den påstådda verklighetsförankringen medför större tyngd av något slag än om det bara är fråga om ren fiktion. 

Något som väl för övrigt knappast existerar. Alla påhitt äger någon form av verklighetsbakgrund.

Serien ”Love & Death” (2023) i sju avsnitt på Netflix annonseras utan reservationer som ”this is the truth”. Vilket bekräftas av eftertexter samt svartvita foton. Det som iscensätts har hänt. Rollinnehavarna i serien har verkliga förlagor. De förra bär de senares namn.

Det är sent 70-tal när vi kommer in i handlingen. Vi tas till Texas och en håla vid namn Wylie. Invånarna är konservativa, vita och präktiga medelklassare. 

De går samtliga i kyrkan om söndagarna. Ber till Gud. Umgås nära med varann, särskilt när födelsedagsfester för barnen skall arrangeras. 

Alla är uppmärksamma på bemärkelsedagar. När det skall firas och kommas ihåg. Traditionens och vanans flaggor hissas så fort minsta tillfälle ges. Det fungerar sammanbindande - och socialt kontrollerande. Ingen kan ställa sig utanför de gemensamma bestyren. 

Det levs ett typiskt, som man föreställer sig det, småstadsliv. Utan större konflikter. Utan passion. Utan längtan och drömmar. Det bara rullar på.

Men så får en av alla dessa bakande, matlagande hemmafruar plötsligt för sig, bara så där, att hon vill ha en affär. Det föregås inte av någon huvudstupa, blind förälskelse. 

Även om hon känner sig lite attraherad av en färglös man, påminnande en smula, men inte mer än så, om Edward Kennedy

En tungus, skulle min mor ha sagt. Trög typ. Gift med en av den affärssökande kvinnans bästa vänner. Alltid slips och kostym. Fåordig. Korrekt. Kanske en lämplig måltavla för en rationell förbindelse u p a. Ofarlig.

Efter sitt beslut frågar hon honom rakt på sak om han också kan tänka sig att inleda en affär. Och efter viss tvekan säger han ja. Som om det handlade om att underteckna ett kontrakt. 

De lovar varann att börjar de känna varmare för varann, skall de omedelbart bryta. Och allt skall ske i smyg, hållas hemligt.

De träffas en gång varje vecka, om inte hinder infinner sig, för en sexuell relation på ett sjaskigt motell, tar sig dit var och en i egen bil, inte långt borta. Börjar alltid med en lunch som hon lagat till hemma och medför ordentligt förpackad för att vara fräsch. 

Och som han varje gång berömmer. 

Därefter vidtar sänghalmen. Som sig bör. Mest ett mekaniskt in och ut. Ingen hänförelse. Han behåller undertröjan på under akten. Kanske fejkar hon orgasm.

Efter en snabb dusch tillbaka till kontoret för hans del. Hon hem för att ta hand om hushållsbestyren. Och låtsas som ingenting.

Den från all elektrifiering befriade affären upphör ganska snart. En sig upptrappande, oväntad uppgörelse ansikte mot ansikte mellan älskarinnan och älskarens hustru avslutas med att en yxa svingas. Seriens dramatiska höjdpunkt. 

Är det så här de lever, tänker jag. Smått förfärad. Så inrutade, trista liv. Passionsbefriade. Känslokalla. Medan dagarna går.

Om det ska hända något annorlunda, kan det inte bara ske sisådär. Utan det måste beslutas om det. Efter moget, nåja, övervägande. Inget må lämnas åt slumpen eller ödet. The American way of middle class life?  

Politiska eller andra utanför småstadens gränser förekommande spörsmål existerar inte. Det talas aldrig om sådana ämnen. Det lilla, inrutade livet är vad som står i fokus.

Inte sen jag läste ”Run, rabbit, run” av John Updike har det till mig förmedlats en sådan deprimerande bild av det platta, amerikanska medelklasslivet. Men då utspelade det sig, åtminstone vad jag minns, i en av dessa välordnade suburbs, förorter. 

Medan krukväxterna sover i fönstret, för att parafrasera Gunnar Ekelöf.

Hur uttryckte sig Norman Mailer, en av dem som velat skriva den stora amerikanska romanen? Den luftkonditionerade mardrömmen. Men med det tror jag han avsåg Hollywood. Kunde dock också appliceras här.

Publicerad även på lindelof.nu 22 mars 2026

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar