Tänka utanför - eller utan box?

Bild: SVT Play

När jag som underbetald var verksam inom högskolevärlden retade jag mig inte bara på alla dessa chäfer som tillsattes när new public management infördes som styrande organisationsprincip. 

Utan även på mycket annat. Nå, det gör jag även efter utstämpling. Sätter en ära i att vara en grumpy, old man. 

Nåt roligt ska man väl ha som pensionär i åldersfascismens avlånga land. Ingående i den självsanerande "nära döden-gruppen". 

Jag funderar på att skriva en handbok om alla energi-alstrande hyss man kan utföra som 

senior. Det gäller ju att fylla de lönearbetsbefriade dagarna med ett stimulerande innehåll. Och jag anser mig bra på det. Nästan aldrig en tråkig stund. 

Låt oss stanna till i den del av skolvärlden som i rättvisans namn kanske inte borde innehålla prefixet "hög". Inte med bildningsskygga studenter som aldrig överger elev-andan från gymnasiet och mognar. Nu kan de ta lathunden AI till sin hjälp också. 

Härliga tider för den som inte orkar läsa böcker. Utan föredrar poddar. I bästa fall "lyssnarläser”.

Jag minns från mina år som student och sedermera doktorand på Uppsala universitet. Inte en enda gång hörde jag någon tala sig varm för att studenterna måste bli ”entreprenörer”. Det hade varit som att svära i kyrkan. Dylikt hörde inte hemma inom traditionstunga Alma Mater.

Och aldrig var det någon som menade att studenterna måste lära sig att ”tänka utanför boxen”. Något man numera hör dagligdags från managementkonsulter. Det har blivit som ett mantra. Frågan kvarstår om det är en metod eller teknik, något man kan lära ut. Tillåt mig tvivla.

Och tvivlet späs på när livskamraten och jag, i ett enda svep, ser alla avsnitten av den brittiska TV-serien ”Ludwig” (David Mitchell lysande i huvudrollen) på TV4 häromkvällen. Till en välfylld skål med slik, som dansken säger. Sega råttor och annat smått och gott.

Dock inga tandemaljen hotande - om än så goda - hårda polkagrisar. Med efterföljande svidande tandläkarräkning. Det verkar ju fullkomligt omöjligt att suga på en polkagris, långsamt låta den smälta i munnen. 

Vi skrattade gott, njöt av vartenda avsnitt. En annorlunda serie. Och en sån måste man ju bara älska. När man som inbiten seriebevakare för ovanlighetens skull råkar snubbla över en. 

Mannen som gömmer sig bakom pseudonymen Ludwig, en fena på att konstruera korsord och lösa knepiga gåtor, hamnar på en polisstation i Cambridge. Föreställande sin försvunna tvillingbror som är kommissarie på samma station. 

Ingen anar oråd. Jo, så småningom en datanörd.

Det visar sig att han är briljant, fullkomligt outstanding, när det gäller att reda ut mordfall. I Sverige skulle dem med stämplingsmakten i sin hand förmodligen stämpla honom som ”Asperger”. Eller "autist". 

Han är inte lika fyrkantig och trög som oss andra. Vi som sitter fast i tankesnåren.
Han tar allt bokstavligen - och har smått tvångsmässiga manér för sig. Jag tänker filmen "Rainman" med Dustin Hoffman i huvudrollen

Ludwig förmår det som de riktiga poliserna inte fixar. De verkar lida av både lättja och tunnelseende. Inte bara där i Cambridge. Jag minns Palmemordet, syftande på den svenska ordningsmakten. (Passar på att puffa för den nyutgivna ”Palmenatten. Nyhetsredaktionernas arbete de första timmarna”, Bokförlaget Korpen 2026. Anders Olsson & Pia Svensson författare.)

Även på fallet Thomas Quist (namnbyte till Sture Bergwall), i färskt minne. Han som lurade i poliserna både ett och annat. 

De vallade honom till mordplatser som bara fanns i hans vilda fantasi. Ivriga att få resultat, utsatta för hårt tryck från överordnade och medier, slarvade de med bevisföringen. Undrar hur ofta det sker. Nej, det vill jag inte veta.

Kan det vara så att Ludwig äger den speciella förmågan inte att tänka utanför boxen, utan rentav utan box? På det mest snillrika sätt. Kanske kräver det en speciell hjärna som vanliga poliser, eller vi andra för den delen, inte har. 

Nå, serien är mycket underhållande. Och BBC har utlovat en andra säsong. En tackar ödmjukast för det! Men när kommer den?