”Snart tar den stora idiotin över Sverige”, suckade Expressens kulturchef Victor Malm 22 mars. Efter att ha läst Mats Persson, lektor på Handels i Göteborg, som i GP 18 mars avslöjade: "Jag måste uttrycka mig enklare än tidigare för att eleverna [sic!] ska hänga med.”
Men vad är egentligen nytt under solen? Jag minns själv från långt tillbaka när jag började att uppleva det som meningslöst och bortkastad möda att tipsa om böcker på sidan om den obligatoriska kurslitteraturen (som studenterna dessutom försökte slippa köpa).
De fysiskt närvarande studenterna, många av deras kamrater jobbade samtidigt som de formellt heltidspluggade, brydde sig inte om att skriva ned vare sig titel eller författare.
I bästa fall kunde de undslippa sig: ”Kommer det på tentan?” Underförstått: ”Vad har jag för nytta av detta?”
Min livskamrat kan, liksom Mats Persson, vittna om att det gäller att hålla tand för tunga. Inte låta för akademisk. Hon avbröts nämligen mitt under en föreläsning av en studentska: ”Vilka svåra ord du kan!”
Att man i dagsaktuell debatt ojar sig över AI, är det mer än krokodiltårar som pliktskyldigt pressas fram? Är det inte så att det skymmer något mycket allvarligare?
Hur sätta ord på det sistnämnda? Jag väljer att kalla det funktionell analfabetisering. Allt som inte framstår som enkelt och lättillgängligt klarar de som, högtidligt uttryckt, skall utgöra vår framtid inte av.
Uppvuxna med sociala medier på nätet. Fragmentering i högt tempo. Att det går långsammare orkar de inte med. Då tröttnar de snart.
Det har länge pågått en process i skolväsendet där allmän bildning och boklig lärdom nedvärderats. Samtidigt kastas barnet ut med badvattnet. Komplexitet och problematiseringär bannlysta fenomen. Intellektuell ansträngning - glöm det.
Eleverna lyssnaläser, vidriga uttryck men det är etablerat, därför hellre än läser själva. Något som börjar redan på föris. Analfabetisering och infantilisering går hand i hand.
Den som försöker sig på att ställa krav råkar illa ut. Till och med på universitetsnivå. Även en sådan som Dick Harrison, historieprofessor i Lund. Och som man trodde var en fredad auktoritet.
Han hamnade i skottgluggen när studenterna tyckte att han uttryckte sig för krångligt och sprang till universitetsledningen. Vad jag minns fick han inget stöd därifrån. Kunden, studenten, har ju alltid rätt.
Debatten om AI skuggas av analfabetiseringen. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att inse den senares lämplighet när det skall göras undersåtar av de yngre generationerna. Tänk inte, det sköter vi!
Eller: använd AI, bara ni låter bli att göra det kritiskt.
Även på 8 dagar 23 mars 2026
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar